Superplutten VS Superpappa!
Heeeeeeej!
Vakande precis efter en vecka med jobb och träning.Jag uppskattar verkligen helgerna mera när jag jobbar heltid.
Veckorna går grymt fort när man har kul!
Superplutten VS superpappa.
Idag kallade min pappa mig Superplutten!jag har alltid kallats för plutten av mamma och pappa men aldrig superplutten!jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men sen skrattade jag!jag och min lillasyrra kommer alltid vara pappas små flickor,stolta är vi över det!
Min pappa och jag har aldrig dragit direkt jämt,det har alltid varit mamma och jag och min lillasyrra och pappa.
Vi kommer nog aldrig komma fram till varför det är just så.Pappa och jag var väldigt nära varann när jag var liten,jag skulle alltid följa med honom ut med hans kompis och fiska,eller så skulle han och jag blåsa upp en gul gummibåt och åka runt "Nättrabyån".
Men en sak det vet jag,det är att min pappa älskar mig väldigt mycket ändå vi sen efter min tonårstid inte haft världens bästa far och dotter relation.Han frågar min mamma varje dag om mamma pratat med mig och om jag mår bra.
Han är stolt över mig och vill mig innerst inne väl.Vi har bråkat mycket MEN jag har brutalt många roliga minnen av honom också.Jag skrattar så jag gråter när jag tänker på det!
Sen har jag helt fantastiska fina minnen också.En lite flickas dröm det är ju att få en ponny när man är liten,det fick jag.Kommer ihåg det som om det vore igår.Jag hade ridit på en ridskola i några år,jag föll för en ponny som hette Prince.Han var arg och elak mot alla-utom mig.Vi liksom fann kärleken på nått sätt.Vi umgicks så ofta som vi kunde.Ingen annan kunde fånga honom i hagen förutom mig,han avskydde alla utom mig och min familj.Han hade inte haft det så bra innan,så han litade bara på mig.
Min pappa sa till mig en dag att han ville köpa honom till mig!minns att jag blev sååå glad.Kommer ihåg att jag satt i en trädgård med ägaren och mamma och pappa.Prince gick runt där,han dök upp bakom då ägarens nacke,hon säger"ååå,jag känner att han inte vill säljas"i samma ögonblick biter han henne i örat!Det var mitt tecken på att han bara ville där ifrån.
Efter att kontraktet vad skrivit var det han och jag dygnet runt.Vi har så många roliga minnen ihop och jag kommer aldrig att glömma honom,min första Ponny Prince.
Ett annat minne som är en liten flickas dröm,var när jag kom hem från skolan och mamma och pappa hade köpt en häst till.Där stod hon-Tina!(vilket namn till en häst)men där stod hon och åt mitt i trädgården!Mina dagar vår då lyckligast MEN Prince var ändå den bästa.
Åren gick och vi köpte en hel del hästar genom åren.Köpte och sålde.När vi flyttade till ett hus med stall och ridhus så var det absolut en liten flickas dröm!hästarna var mitt liv men när jag blev 15-16 år började jag "tröttna"och jag blev dessutom allergisk mot hö.
Det gick något år och det blev sommar,det är fortfarande ett mysterium för oss men en dag så låg(då vi hade endast två hästar kvar)då låg dom ner i hagen och kunde inte resa sig upp.I samma veva skulle mamma och pappa utomlands och jag var hemma och passade hästarna.Smärtan hos hästarna blev värre och värre och veterinären kom varje dag och gav dom smärtstillande.Jag satt där ute dag som natt och vaktade dom.Dom blev sämre och sämre och ingen kunde förstå vad som hänt.
Efter en vecka fanns det inget mer att göra,dom var tvungna att avlivas.Varför dom var tvungna att avlivas med ett skott i pannan,det vet jag inte men jag kommer ihåg att jag kom hem och såg blod efter att dom avlivats och jag minns att jag grät och jag grät och jag grät.Att gå ut i stallet och förstå att dom inte fans vid liv längre var helt hemskt,att min Prince var borta det var då det värsta som kunde hända.
Ja,det var länge sedan men ändå kommer tårarna när jag tänker på det.
Han fick i allafall dom bästa åren med oss och det tror jag ändå han var tacksam för.
Har tyvärr inga bilder på datorn med min Prince eftersom att man inte direkt laddade över dom på dator då.
Tack pappa för du gjorde mina barndoms år till dom bästa!*love you*
Imorgon ska jag ha sovmorgon och sen tvätta och sen en runda in till stan,blir bara en powerwalk imorgon.
Träningen har gått mycket bra denna vecka,grymt faktiskt,känner mig stark!
Trevlig helg alla vänner!
Mulle men väldigt likt Prince :O) Det var i allafall samma fart på honom,antingen med mig på hans rygg eller för att smita i väg :O)
KRAAAAAAAAAAM!
A
Vakande precis efter en vecka med jobb och träning.Jag uppskattar verkligen helgerna mera när jag jobbar heltid.
Veckorna går grymt fort när man har kul!
Superplutten VS superpappa.
Idag kallade min pappa mig Superplutten!jag har alltid kallats för plutten av mamma och pappa men aldrig superplutten!jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men sen skrattade jag!jag och min lillasyrra kommer alltid vara pappas små flickor,stolta är vi över det!
Min pappa och jag har aldrig dragit direkt jämt,det har alltid varit mamma och jag och min lillasyrra och pappa.
Vi kommer nog aldrig komma fram till varför det är just så.Pappa och jag var väldigt nära varann när jag var liten,jag skulle alltid följa med honom ut med hans kompis och fiska,eller så skulle han och jag blåsa upp en gul gummibåt och åka runt "Nättrabyån".
Men en sak det vet jag,det är att min pappa älskar mig väldigt mycket ändå vi sen efter min tonårstid inte haft världens bästa far och dotter relation.Han frågar min mamma varje dag om mamma pratat med mig och om jag mår bra.
Han är stolt över mig och vill mig innerst inne väl.Vi har bråkat mycket MEN jag har brutalt många roliga minnen av honom också.Jag skrattar så jag gråter när jag tänker på det!
Sen har jag helt fantastiska fina minnen också.En lite flickas dröm det är ju att få en ponny när man är liten,det fick jag.Kommer ihåg det som om det vore igår.Jag hade ridit på en ridskola i några år,jag föll för en ponny som hette Prince.Han var arg och elak mot alla-utom mig.Vi liksom fann kärleken på nått sätt.Vi umgicks så ofta som vi kunde.Ingen annan kunde fånga honom i hagen förutom mig,han avskydde alla utom mig och min familj.Han hade inte haft det så bra innan,så han litade bara på mig.
Min pappa sa till mig en dag att han ville köpa honom till mig!minns att jag blev sååå glad.Kommer ihåg att jag satt i en trädgård med ägaren och mamma och pappa.Prince gick runt där,han dök upp bakom då ägarens nacke,hon säger"ååå,jag känner att han inte vill säljas"i samma ögonblick biter han henne i örat!Det var mitt tecken på att han bara ville där ifrån.
Efter att kontraktet vad skrivit var det han och jag dygnet runt.Vi har så många roliga minnen ihop och jag kommer aldrig att glömma honom,min första Ponny Prince.
Ett annat minne som är en liten flickas dröm,var när jag kom hem från skolan och mamma och pappa hade köpt en häst till.Där stod hon-Tina!(vilket namn till en häst)men där stod hon och åt mitt i trädgården!Mina dagar vår då lyckligast MEN Prince var ändå den bästa.
Åren gick och vi köpte en hel del hästar genom åren.Köpte och sålde.När vi flyttade till ett hus med stall och ridhus så var det absolut en liten flickas dröm!hästarna var mitt liv men när jag blev 15-16 år började jag "tröttna"och jag blev dessutom allergisk mot hö.
Det gick något år och det blev sommar,det är fortfarande ett mysterium för oss men en dag så låg(då vi hade endast två hästar kvar)då låg dom ner i hagen och kunde inte resa sig upp.I samma veva skulle mamma och pappa utomlands och jag var hemma och passade hästarna.Smärtan hos hästarna blev värre och värre och veterinären kom varje dag och gav dom smärtstillande.Jag satt där ute dag som natt och vaktade dom.Dom blev sämre och sämre och ingen kunde förstå vad som hänt.
Efter en vecka fanns det inget mer att göra,dom var tvungna att avlivas.Varför dom var tvungna att avlivas med ett skott i pannan,det vet jag inte men jag kommer ihåg att jag kom hem och såg blod efter att dom avlivats och jag minns att jag grät och jag grät och jag grät.Att gå ut i stallet och förstå att dom inte fans vid liv längre var helt hemskt,att min Prince var borta det var då det värsta som kunde hända.
Ja,det var länge sedan men ändå kommer tårarna när jag tänker på det.
Han fick i allafall dom bästa åren med oss och det tror jag ändå han var tacksam för.
Har tyvärr inga bilder på datorn med min Prince eftersom att man inte direkt laddade över dom på dator då.
Tack pappa för du gjorde mina barndoms år till dom bästa!*love you*
Imorgon ska jag ha sovmorgon och sen tvätta och sen en runda in till stan,blir bara en powerwalk imorgon.
Träningen har gått mycket bra denna vecka,grymt faktiskt,känner mig stark!
Trevlig helg alla vänner!
Mulle men väldigt likt Prince :O) Det var i allafall samma fart på honom,antingen med mig på hans rygg eller för att smita i väg :O)
KRAAAAAAAAAAM!
A
Kommentarer
Postat av: Nicole
Skitsnygg sida! Hur ofta brukar du uppdatera den?
Postat av: Anna
Hej Nicole!tack för ditt fina inlägg!
Jag skriver vanligtvis nästan varje dag!Har fått nytt jobb och precis flyttat och haft kaos i mitt liv,så jag var tvungen att låta bloggen vara i 9 dagar!Men nu är jag tillbaks!Jag har alltid nått att berätta men sen älskar jag att skriva,så det blir alltid ganska långa inlägg:O)
Det händer en del i mitt och jag vill dela med mig till alla!
Mvh
A
Trackback
