Nu vill jag dra iväg och tänka lite..

Ja,det är vad jag helst skulle vilja göra just nu,åka iväg 1-2 veckor och få tänka igenom saker och ting.

Nej jag är inte deppig direkt men träning är mitt liv och när det går åt helvete,så rasar en ganska så stor del av mig.Dessutom finns det lite annat som snurrar i huvudet just nu som jag snart hoppas ordnar sig.Livet kan alltså inte vara perfekt jämt och ständigt,sedan Januari 2010 har mitt liv varit helt sjukt perfekt,så det är väl dags för mig att få lite motgångar.Men allt ordnar sig,det gör det alltid!Med alla dessa fantastiska människor jag har runt omkring mig,så vet jag att det ordnar sig.

All träning utom just kampsporten går bra,som just nu är det viktigaste totalt fel!och det gör mig sjukt stressad!
Om man skulle dela in formen i kampsporten såhär:

*Kass
*Sådär form
*Hyfsad form
*Bra form
*Mycket bra form


Så är jag mellan Kass och Sådär form.Och just nu känner jag att vägen till Bra form är jätte jobbig.Såfort jag kommer av mig och inte är i pang bra form,så får jag ångest och släpper nästan helt för att jag vet hur jobbigt det är att träna sig till Bra form och mycket bra form.Jag drar ut på det,precis som om det blir bättre-NOT!

Jag vill tävla i februari men jag vill inte träna inför det,så känns det just nu.Det är iallafall positivt att jag är taggad för tävling men jag vill ju inte heller göra bort mig uppe i ringen.
Jag är omotiverad till att träna kamp,för att formen är dålig.Självklart fattar jag att jag då måste träna för at få tillbaks formen men hur fan då när jag inte få ur tummen ur röven att gå dit!
Denna vecka har jag bara varit på klubben i tisdags,alla andra dagar har jag hoppat över.Jag började på One Chai 30 November och jag har varit där alla pass annars.Att hoppa över passen har jag självklart jag gjort med vilja för att med önskan få tillbaks motivationen.

I torsdags blev jag iallafall utbjuden på middag i gamla stan.En mycket trevlig middag,inte en sekunds tystnad.
I gamla stan skulle jag verkligen vilja bo,så mysigt!

I fredags var jag på invigningen av Nacka kampsportcenter,verkligen sjukt fint och allt är sponsrat av adidas.
Åter igen-äntligen har adidas nu fått upp ögonen för kampsporten och det blir nog inte återvändo,för kampsporten växer så den knakar!

Igår tänkte jag på detta med att få uppmärksamhet/publicitet för sina framgångar.Jag har inte haft världens bästa framgångar i kampsporten,där jag självklart har mig själv att skylla.Men vad jag menar är att hellre nu,få sitt genombrott eller i framtiden, för att det är nu publicitet visar sig på riktigt och därefter bygger upp en framtid.

Varför?

Jo,för att åter igen,kampsporten växer i Sverige så det knakar och äntligen börjar fighters få nått för det dom presterat.Och mycket har vi att tacka budo&kampsports förbundet och fightplay som jobbar stenhårt för all publicitet.Och bara sen förra året,då årets första kampsportsgala arrangerades är Sverige påväg mot helt rätt håll.Mina vänner var nominerade i olika kategorier och det är så det ska vara.
Större och större företag vill sponsra kampsporten och inom en snar framtid har vi samma villkor som i alla andra sporter och med all rätt,vi lägger ner precis lika mycket tid som alla andra sporter inför match mm,det är bara det att kampsporten alltid har stått i skuggan av andra sporter.

Och en parentes är att de olika förbunden äntligen börjar inse och få kunskap om vad som krävs i en kravprofil för ett landslag och hur ett förbund ska jobba för att nå bästa resultat och mål i framtiden.

Minns när jag gick mina två år på Bosön och vi pratade om sådana saker i skolan,kampsporten fanns knappt med i diskussion.Och nu max ett år efter kampsportsgalan,så har budo&kampsports förbundet haft olika möten på Bosön och vi har haft landslagsläger där ute.Så helt helt klart att vi seglar åt rätt håll!
Så mot framtiden!!!

Nu ska jag välja ut mina sponsor kläder från adidas för 2011 :) sen ska jag ut och powerwalka i solen,senare ska jag träna ben och springa intervaller på Lidngö,sen basta med StorKlas.



Nu nyser jag ihjäl mig,så KRAAAAAM på Er!

A





Kommentarer
Postat av: Gulsvarta galakläder;)

Kära vän!



Det du skriver om förbundet värmer verkligen. Vi är inte många, men vi har gjort enorma framsteg skulle jag vilja säga.



Det är en skyldighet vi har, tycker jag, att se till att våra idrottare (sådana som dig själv) behandlas så som ni förtjänar. Jag kommer fortsätta att skrika högt i alla sammanhang för er!



Tack!

2011-02-06 @ 11:56:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0