kickanna

Sitter just nu på bussen hem till Stockholm,just det "hem"använder jag när jag ska till Stockholm för att det är så det känns.

I tisdags anlände jag till Nättraby,mina föräldras hus(1 mil väster om Karlskrona),min lillasyrra hämtade mig på flyplatsen med sin dotter Thilde,var första gången jag såg henne,herregud så söt!när vi kom hem till vårat hus,så överraskade jag mamma och pappa,dom blev jätte glada över att se mig.Resen av dagen och kvällen mös jag med Thilde.

I onsdags var jag bara hemma med mamma och min syrra och Thilde.Man kan inte låta bli att vilja hålla lilla Thilde,så underbart söt!

På torsdagen var det daxs för den årliga lövmarknaden inne i Karlskrona.Det passade mig perfekt för efter två dagar ute i Nättraby hade jag damp,van vid att det är liv och rörelse runt omkring mig och det är det inte ute i Nättraby.Väl inne istan hade jag tre bestämda fikor.Jätte trevligt och underbart härligt väder.Åt ett pakett med jordgubbar och ett halv kilo biggaråer,sjukt gott!

På fredagen var det midsommar och det var perfekt väder för oss alla runt om i Sverige.
Igentligen ville jag åka hem på lördagen men det gick inga flyg eller bussar,så jag fick vänta till idag.Så igår var jag med två partygossar från staun på gallej.Cedergren och Hkiz.Det var samma sak förra sommaren,då festade jag en gång med dom oxå och man har ju typ rynkor i ansiktet dagen efter man umngåtts med dom,gode gud vad vi skrattar!så låg nivå men änndo så kul!vakande imorse med huvudvärk men lyckades somna om inför en fika till innan jag skulle sätta mig på den otroligt roliga bussen.

Trotts att det kändes som om att komma hem till ett hotell till mamma och pappa så vill jag alltid hem till Stockholm.Alla är utflyttade och kvar är bara mamma och pappa i det stora huset.Och efter att dom vunnit pengar så måste jag faktiskt skriva att saker och ting är finare och snyggare både ute och inomhus.
Som jag alltid tänker när jag åker hem till Stockholm"jag har gjort mitt här".Alltid skönt att få en kram av familjen och träffa sina vänner men det räcker 4-5 dagar.
Men 1 aug är det namncermoni för lilla Thilde och det ser jag framemot.

För att vara utbildad fystränare så var mitt upplägg av träningen inte så bra men det fanns ingen chans för gym eller annat denna visit så det fick bli såhär:

Måndag:På barnkollo                                Kväll:Löpning 1 timme
Tisdag:Morgorn:Powerwalk 1,5 timme        Kväll:Backintervall
Onsdag:Morgorn:Löpning                          Kväll:Löping 1 mil
Torsdag: Vila                                           Vila
Fredag:Morgorn:Powerwalk 1,5 timme       Kväll:Löpning 1 mil
Lördag:Morgorn:Vila                                 Kväll:Löpning 1 mil

KRAAAAAAAAAAAAAM!!!

A

Nu var det ett tag sedan jag bloggade.Nu har vi varit lediga lite längre än en vecka.Känns skönt,lite drygt ibland när alla andra jobbar och jag har semester,lyxproblem;)
Förra veckans träning:

Måndag:Powerwalk.
Tisdag: 1 timmes löpning
Onsdag:Jogging 30 min,Backträning 10-11 sputter.
Torsdag:Vila
Fredag:Mittsträning
Lördag:Powerwalk
Söndag:Powerwalk.

Backträningen gjorde att jag hade sån träningsvärk i baksida lår att jag knappt kunde röra mig och sen körde en utan tränarna så hårt med mig  på mittsträningen att jag t.o.m hade träningsvärk i ryggen dagen efter,därför det blivit så mycket powewalk:(

Men f.o.m igår blir det hårdträning igen.Eller inte för att dte inte är jobbigt när jag tränar men ska lägga mera kvalite på passen.Så nu börjar jag med löpning på morgornen istället för powerwalk.

I torsdags var jag med Kalvhagen på terminsavslutning på Rydbergs på drottninggatan,det var sjukt kul.Skrattade somvanligt åt vissa,heeeelt störda asså!!

I fredags var jag bara hemma och mös i regnet och åskan;)

I Lördags på dagen var jag inne istan med en kompis och tittade på Victoria och Daniels bröllopsdag.
På kvällen var Frida och Emma me dmig på Rydbergs och lyssnade på livemucsik.Vi hade jätte trevligt,en perfekt kväll.

Sen på Söndagmorgorn åkte vi ett gän ggenom budo&kampsportförbundet ut till barnkollot på Gräddö uppe i Norrtälje.Där skulle vi vara ett dygn.Vi skulle visa lite oilka kampsporter.Vilket gäng vi var!

Allt började med att Mona hämtade upp oss alla där vi bor.Jag var näst sist.Påvägen till Täby där sista hållplatsen innan kollot han det ju hända 7 miljoner saker.Mona körde enkelriktat,körde mot rött och tittade bak på oss när hon körde och var på väg in i bilen framför oss,bara för att dte var mer intressant bak hos oss.Att jag inte dog av skratt.Och då hade vi inte kommit halvägs!:)

När vi skulle hämta upp Musse,så var han sjukt bakis,hans första komentar till mig när han hoppade in var"vet du att du var 200% dum i huvudet när du var full på kampsportsgalan?" tack för den lixsom!!men han fick igen!han fick höra pikar ännda till dagen efter.

Spökade i huset där vi som gjorde det oxå.Men det är en annan historia.Hayes skrattade ut mig igår i telefonen när jag skulle berätta,så jag hoppar över det.

Bilder från terminsavslutningen:

Makkan och Eric

Nino och Johan

Den stora dagen:)

Emma och Frida
-Frida min älskade vän!


Eric


Mona och jag på Kollot

Barnen leker

Jag och Musse

Musse var tvungen att titta så han inte fått några fästingar under dagen innan han skulle sova.


Daxs för backträning;)

KRAM!

A

Tajabba!sitter här i soffan och har äntligen fått känna i kroppen att jag fått träna igen,som ni flesta vet så var det ju en examens vecka för mig och många andra denna vecka.

Jag vilade i måndags efter lägret förra helgen,sen kunde jag träna på tisdagen sen var det examensvecka och allt vad det nu innehållit.Jag behöver ju inte berätta vad vi gjort för det har nog ni flesta sett på mitt album med bilder som jag la upp igår.

Men jag ska berätta lite om mina två år och hur det känns nu...

Jag minns alldra första dagen i aulan när Mattias,våran rektor sa:"ta våra på dessa två åren för att det kommer att gå fort"jag tänkte "yeah right" och nu sitter jag här och mina två bästa år i livet är slut.Självklart fortsätter nu mitt liv mot ännu bätte tider,för tack vare bosön,alla människor jag träffat,så kommer jag få jobba med det jag älskar.

Första halvåret var jag tveksam till utbildningen,insåg ganska fort att jag inte ville jobba med det vi läste till,idrottskonsulent,att sitta på ett kontor som kanslist i kanske förbund,föreningar eller på SISU.Men jag insåg oxå ganska fort att det är denna plats jag vill vara på,att få träffa så mycket folk som håller på med samma sak som jag älskar,träning och hälsa-motionärer till elit,att få gå på lektioner varje dag,där våra lärara är otroligt kompetenta inom området.Många av dom har själva jobbat med elit och skrivit böcker.

När vi sen började tvåan,så var jag fortfarande tveksam på att gå kvar.Det fanns två andledningar,att jag hade jätte svårt för att prata inför klassen och jag kände nästan panik att det fortfarande inte hade gått över efter ett år.Jag fattade inte varför,när jag ofta skrattade så mycket i klassen men änndo inte kännde mig bekväm med att prata inför mina klasskompisar.Och att första året hade mina klasskamrater svårt att förstå att jag inte ville följa med ut och festa för jag elitsatsade,vilket gjorde att jag inte följde med på resorna som sammansvetsade dom ännu mera.Men tack vare många i klassen så fick dom änndo mig att inte känna mig utanför när dom kom hem.
När jag nu var med under examensveckan sa många"fan vad kul att du är med,Anna"och jag kände bara vilka underbara människor som säger så!
iallafall...

Så efter sommaren pratade jag med min lärare och två av mina närmsta kompisar,Frida och Felicia och sa att jag kommer nog inte gå kvar för att jag fixar inte detta.Det skulle ta emot att sluta men det tog oxå emot varje gång jag skulle prata inför klassen.Nåväl,mina kompisar övertalade mig och jag insåg att jag passade ju som handen i handsen för bosön.
Nåväl,jag fortsatte mitt andra år och det har nu gått i raket fart!!hela hösten fram till jul,undrade vi nog alla vad den tog vägen men vart tog tiden fram till sommaren vägen???!!HERREGUUUUD!!Tack lärare och kompisar som övertalade mig till att gå kvar mina två år på bosön!!Nu är jag klar som idrottskonsulent(förrutom mitt examensarbete)men framför allt som fystränare.

När jag sitter här och tänker så måste vi varit en speciell klass asså!så mycket glada prickar i en och samma grupp.Vissa har stuckit ut mera än andra men änndå!gode gud vad man skrattat mycket på lektionerna och överallt.Ja,jag har vissa skrattminnen men det är ingen ide att skriva dom här,för ni som gått i klassen vet varför ni fick mig att skratta och andra kommer inte tycka det är alls kul.Men tänk hur mycket vi kunnat göra narr av varandra och skratta åt oss själva.

Och tänk hur mycket människor jag fått träffat,allt från kontakter i koooridorerna,nere i hallen,på bägge mina praktiker mm.Bara en sådan sak som att en sommarmorgorn träffar jag Noomi Rapace och åker bil med henne och Ola in till stan och på ca 10 minuters bilfärd ordnade hon jobb åt mig hos hennes personliga tränare och jag hade aldrig träffa henne innan!!och när jag väl är hos honom och jobbar,så träffar jag en massa andra underbara människor.Och inte minst nere i hallen där mitt andra hem har varit,en massa underbara kompisar som jag håller varmt om hjärtat livet ut.Varje gång man träffat gänget där nere,gick man alltid hem med ett leende på läpparna.

Nä vi satt där i aulan på examensdagen så var det ganska tungt vissa minutrar.Felicia och jag grät året innan när tvrna slutade,då kan ni tänka er hur vi hade det när vi själva slutade.Och inte nog med det-vi satt brevid varann oxå!Allt började med att lärarna sjöng en låt för oss,då kom tårarna direkt.Sen tycker jag änndo jag höll mig ganska okej,tills intygen skulle delas ut.Dom ropar upp mitt namn,jag går ner,där alla läranra står uppradade för en kram.Jag klarar hålla tårarna inne på första kramen sen brast det.Varje lärar sa typ"lycka till och ta hand dom dig"jag kunde inte säga tack,kände bara att mina kramar till varje lärare ville jag få undanstökat,så jag kunde få gå upp och sätta mig igen.Då möter jag Felicias blick,gråtandes och hon säger bara"sätt dig ner,titta inte på mig".Då kan ni ju inte tänka er hur det gick för henne!.
Ja,elever grät,lärare grät och visade vi känslor på olika sätt.

Nu blir det lungt under sommaren,ska jobba lite men mest träna och njuta och förhoppningsvis få världens bästa sommar i år!!

Tack till alla i min klass som fått mig att skratta så mycket att man ibland fått skämas!!!:))
Tack till alla underbara lärare som trott på mig.
Och tack till änglen som vakat över mig under dessa två år.

"Det är över nu men jag kommer ihåg alla dessa dagar med Er".


Rektor Mattias.

-Tack för dessa två år men du slipper mig inte helt från bosön,kommer aldrig släppa taget heeeelt:)


Imon börjar hårdträningen!

KRAAAAAAAAAM!!

A