Hej!
Hej!
Sitter för en gångs skull och tittar på "försvunnen"där dom letar upp sina adoptivföräldrar.
Jag har många gånger hört frågan"vill du inte leta upp dina biologiska föräldrar?"jag har alltid sen jag varit liten,varit fast besluten om att inte vilja leta upp dom.Varför?för att dom som uppfostrat mig,det är mina föräldrar,inga annan.
Jag vet att det är många är fast beslutna om att hitta sina adoptivföräldrar?varför undrar jag då.
Kanske är det jag som är kall?eller är jag bara mänsklig?i min värld så tänker jag att dessa människor inte trivs i Sverige och inte haft en bra uppväxt.Men när jag ser på teve,så verkar dom haft en fantastisk uppväxt.Jag har inte vänner som letat upp sina biologiska föräldrar men jag har vänner som fick med sig informationen till Sverige,alltså vart deras biologiska föräldrar befinner sig.Då dom nu har regelbunden kontakt och reser ner och hälsar på.
Så jag vet inte,jag tror bara att vissa av oss känner att det fattas nått.Om jag inte hade blivit lämnad i en barnvagn utanför ett barnhem,utan information kanske hade jag varit mera intresserad.Vad vet jag?tanken slår mig ju självklart när jag tittar på såna här program.
En sak vet jag iallafall och dte är att min bilogiska mamma hade ett gott hjärta.Annars hade hon lämnat mi gatt dö någonstanns.
"man kan nog inte glömma ens barn,utan det finns nog i ens hjärta för alltid" sa mamman till dottern som reste iväg för att hitta sin mamma.
Nåväl,jag har haft tuffa tonårs år med mycket hård mobbing för min hy,jag tog mig igenom det men det är fortfarande en fight varje dag när jag tittar mig i spegeln.Men tack vare mina föräldrar,min mamma speciellt som är min bästa vän,så har hon gjort allt hon kunnat för att hjälpa mig igenom med att alltid,alltid,alltid säga "att du ska alltid tro på dig själv,Anna" och tack vare det är jag där jag är idag.Jag tar mig igenom varje sak jag ger mig in på och kämpar och är tacksam för livet och alla som vill mig väl med allt.
Nu är programmet slut och jag ljuger om jag säger att tårarna inte föll ner för kinderna,för det är alldeles fantastiskt hur dom verkligen kan leta upp deras föräldrar,framför allt när dom berättat att mamma led när hon var tvungen att lämna bort sin dotter och tänkt på henne varje dag.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka synd om hennes adoptivföräldrar.
Idag fick jag ännu mera klarhet för hur tacksam man ska vara..
I lördags fick jag reda på att en klubbkompis till mig,hans mamma hade dött,hon hade sjukdomen ALS.
Idag träffade honom,jag sa att jag beklagade sorgen och han berättade.När han berättade att han vårdat henne i 14 månader i hennes hem, då kände jag klumpen i halsen.Jag frågade om familjen och detta.Han sa då att hans pappa dog för många år sedan,då kom tårarna,det gick liksom inte att hålla inne,tårarna bara flög ur ögonen utan någon förberedelse.
Vi pratade lite till om det,sen började jag träna.
När man hör nått sånt,blir jag ännu mera tacksam för allt.
Imorse var jag ute på powerwalk och sen jobbade jag lite,sen på eftermiddagen körde jag mitts med en utav mina tränare.
Nu ska jag ta mig en titt på mitt träningsprogram som gjordes till mig inför VM 2009(tog 9 timmar att göra)Schemat var är på 12 veckor och det är gjort av Rickard från SOK(Svenska OS koimmen)han är känd fystränare och gör de flesta fystester på många av landslagen som är med i vinter och sommar OS.
Så vi har bollat en hel del hur brottarna och boxarna tränar,antal pass-anarobt,arobt,styrkepass(uthållighetsstyrka och explosivitet)löpning,intervaller mm.
KRAAAAAAAAAAM!
A
Sitter för en gångs skull och tittar på "försvunnen"där dom letar upp sina adoptivföräldrar.
Jag har många gånger hört frågan"vill du inte leta upp dina biologiska föräldrar?"jag har alltid sen jag varit liten,varit fast besluten om att inte vilja leta upp dom.Varför?för att dom som uppfostrat mig,det är mina föräldrar,inga annan.
Jag vet att det är många är fast beslutna om att hitta sina adoptivföräldrar?varför undrar jag då.
Kanske är det jag som är kall?eller är jag bara mänsklig?i min värld så tänker jag att dessa människor inte trivs i Sverige och inte haft en bra uppväxt.Men när jag ser på teve,så verkar dom haft en fantastisk uppväxt.Jag har inte vänner som letat upp sina biologiska föräldrar men jag har vänner som fick med sig informationen till Sverige,alltså vart deras biologiska föräldrar befinner sig.Då dom nu har regelbunden kontakt och reser ner och hälsar på.
Så jag vet inte,jag tror bara att vissa av oss känner att det fattas nått.Om jag inte hade blivit lämnad i en barnvagn utanför ett barnhem,utan information kanske hade jag varit mera intresserad.Vad vet jag?tanken slår mig ju självklart när jag tittar på såna här program.
En sak vet jag iallafall och dte är att min bilogiska mamma hade ett gott hjärta.Annars hade hon lämnat mi gatt dö någonstanns.
"man kan nog inte glömma ens barn,utan det finns nog i ens hjärta för alltid" sa mamman till dottern som reste iväg för att hitta sin mamma.
Nåväl,jag har haft tuffa tonårs år med mycket hård mobbing för min hy,jag tog mig igenom det men det är fortfarande en fight varje dag när jag tittar mig i spegeln.Men tack vare mina föräldrar,min mamma speciellt som är min bästa vän,så har hon gjort allt hon kunnat för att hjälpa mig igenom med att alltid,alltid,alltid säga "att du ska alltid tro på dig själv,Anna" och tack vare det är jag där jag är idag.Jag tar mig igenom varje sak jag ger mig in på och kämpar och är tacksam för livet och alla som vill mig väl med allt.
Nu är programmet slut och jag ljuger om jag säger att tårarna inte föll ner för kinderna,för det är alldeles fantastiskt hur dom verkligen kan leta upp deras föräldrar,framför allt när dom berättat att mamma led när hon var tvungen att lämna bort sin dotter och tänkt på henne varje dag.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka synd om hennes adoptivföräldrar.
Idag fick jag ännu mera klarhet för hur tacksam man ska vara..
I lördags fick jag reda på att en klubbkompis till mig,hans mamma hade dött,hon hade sjukdomen ALS.
Idag träffade honom,jag sa att jag beklagade sorgen och han berättade.När han berättade att han vårdat henne i 14 månader i hennes hem, då kände jag klumpen i halsen.Jag frågade om familjen och detta.Han sa då att hans pappa dog för många år sedan,då kom tårarna,det gick liksom inte att hålla inne,tårarna bara flög ur ögonen utan någon förberedelse.
Vi pratade lite till om det,sen började jag träna.
När man hör nått sånt,blir jag ännu mera tacksam för allt.
Imorse var jag ute på powerwalk och sen jobbade jag lite,sen på eftermiddagen körde jag mitts med en utav mina tränare.
Nu ska jag ta mig en titt på mitt träningsprogram som gjordes till mig inför VM 2009(tog 9 timmar att göra)Schemat var är på 12 veckor och det är gjort av Rickard från SOK(Svenska OS koimmen)han är känd fystränare och gör de flesta fystester på många av landslagen som är med i vinter och sommar OS.
Så vi har bollat en hel del hur brottarna och boxarna tränar,antal pass-anarobt,arobt,styrkepass(uthållighetsstyrka och explosivitet)löpning,intervaller mm.
KRAAAAAAAAAAM!
A
Hej!
Hej!
Sitter för en gångs skull och tittar på "försvunnen"där dom letar upp sina adoptivföräldrar.
Jag har många gånger hört frågan"vill du inte leta upp dina biologiska föräldrar?"jag har alltid sen jag varit liten,varit fast besluten om att inte vilja leta upp dom.Varför?för att dom som uppfostrat mig,det är mina föräldrar,ingen annan.
Jag vet att det är många som som sagt är fast beslutna om att hitta sina adoptivföräldrar?varför undrar jag då.
Kanske är det jag som är kall?eller är jag bara mänsklig?i min värld så tänker jag att dessa människor inte trivs i Sverige och inte haft en bra uppväxt.Men när jag ser på teve,så verkar dom haft en fantastisk uppväxt.Jag har inte vänner som letat upp sina biologiska föräldrar men jag har vänner som fick med sig informationen till Sverige,alltså vart deras biologiska föräldrar befinner sig.Då dom nu har regelbunden kontakt och reser ner och hälsar på.
Så jag vet inte,jag tror bara att vissa av oss känner att det fattas nått.Om jag inte hade blivit lämnad i en barnvagn utanför ett barnhem,utan information kanske hade jag varit mera intresserad.Vad vet jag?tanken slår mig ju självklart när jag tittar på såna här program.
"man kan nog inte glömma ens barn,utan det finns nog i ens hjärta för alltid" sa mamman till dottern som reste iväg för att hitta sin mamma.
Nåväl,jag har haft tuffa tonårs år med mycket hård mobbing för min hy,jag tog mig igenom det men det är fortfarande en fight varje dag när jag tittar mig i spegeln.Men tack vare mina föräldrar,min mamma speciellt som är min bästa vän,så har hon gjort allt hon kunnat för att hjälpa mig igenom med att alltid,alltid,alltid säga "att du ska alltid tro på dig själv,Anna" och tack vare det är jag där jag är idag.Jag tar mig igenom varje sak jag ger mig in på och kämpar och är tacksam för livet och alla som vill mig väl med allt.
Nu är programmet slut och jag ljuger om jag säger att tårarna inte föll ner för kinderna,för det är alldeles fantastiskt hur dom verkligen kan leta upp deras föräldrar,framför allt när dom berättat att mamma led när hon var tvungen att lämna bort sin dotter och tänkt på henne varje dag.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka synd om hennes adoptivföräldrar.
Idag fick jag ännu mera klarhet för hur tacksam man ska vara..
I lördags fick jag reda på att en klubbkompis till mig,hans mamma hade dött,hon hade sjukdomen ALS.
Idag träffade honom,jag sa att jag beklagade sorgen och han berättade.När han berättade att han vårdat henne i 14 månader i hennes hem,kände jag klumpen i halsen.Jag frågade om familjen och detta.han sa då att hans pappa dog för många år sedan,då kom tårarna,det gick liksom inte att hålla inne,tårarna bara flög ur ögonen utan någon förberedelse.
Vi pratade lite till om det,sen började jag träna.
När man hör nått sånt,blir jag ännu mera tacksam för allt.
Imorse var jag ute på powerwalk och sen jobbade jag lite,sen på eftermiddagen körde jag mitts med en utav mina tränare.
Nu ska jag ta mig en titt på mitt träningsprogram som gjordes till mig inför VM 2009(tog 9 timmar att göra)Schemat var är på 12 veckor och det är gjort av Rickard från SOK(Svenska OS koimmen)han är känd fystränare och gör de flesta fystester på många av landslagen som är med i vinter och sommar OS.
Så vi har bollat en hel del hur brottarna och boxarna tränar,antal pass-anarobt,arobt,styrkepass(uthållighetsstyrka och explosivitet)löpning,intervaller mm.
KRAAAAAAM!
A
Sitter för en gångs skull och tittar på "försvunnen"där dom letar upp sina adoptivföräldrar.
Jag har många gånger hört frågan"vill du inte leta upp dina biologiska föräldrar?"jag har alltid sen jag varit liten,varit fast besluten om att inte vilja leta upp dom.Varför?för att dom som uppfostrat mig,det är mina föräldrar,ingen annan.
Jag vet att det är många som som sagt är fast beslutna om att hitta sina adoptivföräldrar?varför undrar jag då.
Kanske är det jag som är kall?eller är jag bara mänsklig?i min värld så tänker jag att dessa människor inte trivs i Sverige och inte haft en bra uppväxt.Men när jag ser på teve,så verkar dom haft en fantastisk uppväxt.Jag har inte vänner som letat upp sina biologiska föräldrar men jag har vänner som fick med sig informationen till Sverige,alltså vart deras biologiska föräldrar befinner sig.Då dom nu har regelbunden kontakt och reser ner och hälsar på.
Så jag vet inte,jag tror bara att vissa av oss känner att det fattas nått.Om jag inte hade blivit lämnad i en barnvagn utanför ett barnhem,utan information kanske hade jag varit mera intresserad.Vad vet jag?tanken slår mig ju självklart när jag tittar på såna här program.
"man kan nog inte glömma ens barn,utan det finns nog i ens hjärta för alltid" sa mamman till dottern som reste iväg för att hitta sin mamma.
Nåväl,jag har haft tuffa tonårs år med mycket hård mobbing för min hy,jag tog mig igenom det men det är fortfarande en fight varje dag när jag tittar mig i spegeln.Men tack vare mina föräldrar,min mamma speciellt som är min bästa vän,så har hon gjort allt hon kunnat för att hjälpa mig igenom med att alltid,alltid,alltid säga "att du ska alltid tro på dig själv,Anna" och tack vare det är jag där jag är idag.Jag tar mig igenom varje sak jag ger mig in på och kämpar och är tacksam för livet och alla som vill mig väl med allt.
Nu är programmet slut och jag ljuger om jag säger att tårarna inte föll ner för kinderna,för det är alldeles fantastiskt hur dom verkligen kan leta upp deras föräldrar,framför allt när dom berättat att mamma led när hon var tvungen att lämna bort sin dotter och tänkt på henne varje dag.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka synd om hennes adoptivföräldrar.
Idag fick jag ännu mera klarhet för hur tacksam man ska vara..
I lördags fick jag reda på att en klubbkompis till mig,hans mamma hade dött,hon hade sjukdomen ALS.
Idag träffade honom,jag sa att jag beklagade sorgen och han berättade.När han berättade att han vårdat henne i 14 månader i hennes hem,kände jag klumpen i halsen.Jag frågade om familjen och detta.han sa då att hans pappa dog för många år sedan,då kom tårarna,det gick liksom inte att hålla inne,tårarna bara flög ur ögonen utan någon förberedelse.
Vi pratade lite till om det,sen började jag träna.
När man hör nått sånt,blir jag ännu mera tacksam för allt.
Imorse var jag ute på powerwalk och sen jobbade jag lite,sen på eftermiddagen körde jag mitts med en utav mina tränare.
Nu ska jag ta mig en titt på mitt träningsprogram som gjordes till mig inför VM 2009(tog 9 timmar att göra)Schemat var är på 12 veckor och det är gjort av Rickard från SOK(Svenska OS koimmen)han är känd fystränare och gör de flesta fystester på många av landslagen som är med i vinter och sommar OS.
Så vi har bollat en hel del hur brottarna och boxarna tränar,antal pass-anarobt,arobt,styrkepass(uthållighetsstyrka och explosivitet)löpning,intervaller mm.
KRAAAAAAM!
A
Lite utav oturens helg..
Hello,sitter denna helg har varit lite utav oturens helg men jag tänker igen"2010 var det bästa året någonsin för mig så lite motgångar nu i början av 2011 får jag väl ta".
Ok,men jag tar det i från början..
I fredags var jag på lidingö och jobbade,jag gjorde min sista powerwalk och jag blev mer och mer taggad inför min match på lördagen,visualiserade som fan och började nästan springa för att jag kände trycket inom mig.
Jag blev nästan lite rädd för mig själv,hade aldrig känt mig så taggad innan.I augusti och i september var det första gångerna på typ 10 år som jag kände den där känslan som man ska känna innan match.Nu kände jag sista tre dagarna att jag verkligen längtade efter att kliva upp i ringen och debutera match med K1 regler,kunde ju knappt sova på nätterna,bara visualiserade hela tiden och blev mer och mer taggad.
I fredags då var känslan exakt så men skillnaden denna gången var att psyket var starkare än någonsin!vart det kom i från?det har jag ingen aning om för den fysiska formen var inget bra alls.Jag kom ju tillbaks till träningen efter lunginflammation och inte tränat på 14 dagar,så flåset var åt helvete.Men åter igen mitt psyke var starkare än någonsin och jag vet inte vart det kom i från och jag blev åter igen nästan rädd för mig själv.
Hur som helst,mitt psyke var redo för min hårdaste fight hittills.
Meeeeeeeeeen på fredag vid lunch,fick jag sms av arrangören att hon är sjuk och kan inte delta.Jag stod inne i en butik och kände luften flög ur mig och jag blev arg,irriterad och MYCKET BESVIKEN!
Jag åkte på lördagen till E-tuna i allafall för att träffa kickboxnings-sveriges fighter och heja fram mina klubbkompisar.Konstigt nog så var min motståndare där,det sades att hon inte fick tävla för en läkare men jag fick höra senare att det inte alls var så,att hon fick kalla fötter typ..jag vet inte.
Nåväl,denna besvikelse i en sån situation förstår dom flesta kampsportarna och vissa vänner försöker att förstå.Nu ska jag berätta nått som säkert några fighters och tränare inte förstår.
Idag skrev arrangörerna för SM,att kickboxnings-SM kommer går en vecka längre fram,alltså den 28 Maj p.g.a Göteborgsvarvet,vilket jag har full förståelse för men tyvärr är det höjden av otur för mig.
Jag ska nämligen upp till Rättvik och jobba i Svenska Hälsocampen och det är från 22/5-29/5 och jag är ända uppe i Rättvik då.Och då tänker ni ja men vadå?men tänk er själva,ni får förfrågan om att samarbeta med en förebild en inspirationskälla som Martin Lidberg är för mig,hade ni tackat nej då?Jag var med detta teamet i höstas och det var en utav mina bästa veckor i mitt liv,sjukt kul och mycket givande.Så jag tänker åka till Rättvik och jobba,thats it.Det är en del av min framtid att få samarbeta och vara med i Martin Lidbergs team i Svenska Hälsocampen.
Dessutom som det ser ut nu,så får jag ändå inget motstånd i full contact i -48 kilos klassen,så då vet i fan om jag vill ställa upp i allafall.
Ni som inte är i kickboxningvärlden om ni vill veta så för att tävla i SM i lightcontact så måste du ha gått minst 4 lightmathcer i ditt liv,dessutom 1 lightmatch samma år som SM och för att ställa upp i fullcontact i SM måste du gått 3 fullcontact matcher i ditt liv och minst 1 samma år som SM.
Och som det ser ut nu så finns det ingen i -48,den tjejen jag skulle mött i helgen,hon har tävlat i thaiboxning några men inte i kickboxning och kommer nog inte få ihop sina matcher inför SM och dom andra tjejrna som väger 48-50 kg verkar inte vilja tävla i fullcontact i SM.
Nåväl,som min vän Mona säger "efter sol kommer regn".
Imorgon börjar den "riktiga" träningen för mig igen efter all skit i kroppen jag haft.
KRAAAAAAAAM!
A
Ok,men jag tar det i från början..
I fredags var jag på lidingö och jobbade,jag gjorde min sista powerwalk och jag blev mer och mer taggad inför min match på lördagen,visualiserade som fan och började nästan springa för att jag kände trycket inom mig.
Jag blev nästan lite rädd för mig själv,hade aldrig känt mig så taggad innan.I augusti och i september var det första gångerna på typ 10 år som jag kände den där känslan som man ska känna innan match.Nu kände jag sista tre dagarna att jag verkligen längtade efter att kliva upp i ringen och debutera match med K1 regler,kunde ju knappt sova på nätterna,bara visualiserade hela tiden och blev mer och mer taggad.
I fredags då var känslan exakt så men skillnaden denna gången var att psyket var starkare än någonsin!vart det kom i från?det har jag ingen aning om för den fysiska formen var inget bra alls.Jag kom ju tillbaks till träningen efter lunginflammation och inte tränat på 14 dagar,så flåset var åt helvete.Men åter igen mitt psyke var starkare än någonsin och jag vet inte vart det kom i från och jag blev åter igen nästan rädd för mig själv.
Hur som helst,mitt psyke var redo för min hårdaste fight hittills.
Meeeeeeeeeen på fredag vid lunch,fick jag sms av arrangören att hon är sjuk och kan inte delta.Jag stod inne i en butik och kände luften flög ur mig och jag blev arg,irriterad och MYCKET BESVIKEN!
Jag åkte på lördagen till E-tuna i allafall för att träffa kickboxnings-sveriges fighter och heja fram mina klubbkompisar.Konstigt nog så var min motståndare där,det sades att hon inte fick tävla för en läkare men jag fick höra senare att det inte alls var så,att hon fick kalla fötter typ..jag vet inte.
Nåväl,denna besvikelse i en sån situation förstår dom flesta kampsportarna och vissa vänner försöker att förstå.Nu ska jag berätta nått som säkert några fighters och tränare inte förstår.
Idag skrev arrangörerna för SM,att kickboxnings-SM kommer går en vecka längre fram,alltså den 28 Maj p.g.a Göteborgsvarvet,vilket jag har full förståelse för men tyvärr är det höjden av otur för mig.
Jag ska nämligen upp till Rättvik och jobba i Svenska Hälsocampen och det är från 22/5-29/5 och jag är ända uppe i Rättvik då.Och då tänker ni ja men vadå?men tänk er själva,ni får förfrågan om att samarbeta med en förebild en inspirationskälla som Martin Lidberg är för mig,hade ni tackat nej då?Jag var med detta teamet i höstas och det var en utav mina bästa veckor i mitt liv,sjukt kul och mycket givande.Så jag tänker åka till Rättvik och jobba,thats it.Det är en del av min framtid att få samarbeta och vara med i Martin Lidbergs team i Svenska Hälsocampen.
Dessutom som det ser ut nu,så får jag ändå inget motstånd i full contact i -48 kilos klassen,så då vet i fan om jag vill ställa upp i allafall.
Ni som inte är i kickboxningvärlden om ni vill veta så för att tävla i SM i lightcontact så måste du ha gått minst 4 lightmathcer i ditt liv,dessutom 1 lightmatch samma år som SM och för att ställa upp i fullcontact i SM måste du gått 3 fullcontact matcher i ditt liv och minst 1 samma år som SM.
Och som det ser ut nu så finns det ingen i -48,den tjejen jag skulle mött i helgen,hon har tävlat i thaiboxning några men inte i kickboxning och kommer nog inte få ihop sina matcher inför SM och dom andra tjejrna som väger 48-50 kg verkar inte vilja tävla i fullcontact i SM.
Nåväl,som min vän Mona säger "efter sol kommer regn".
Imorgon börjar den "riktiga" träningen för mig igen efter all skit i kroppen jag haft.
KRAAAAAAAAM!
A
Hey baberiba!
Sitter i soffan nu och är vääääääldigt trött i kroppen.
I måndags körde jag ganska lugnt men redan igår på lunch och kvälls passet ökade jag upp intensiteten ordentligt,kände att hjärtat och lungorna var redo för det nu.Vilket känns idag för jag är trött som sautan i kroppen och träningsvärk i rumpan och lår.
Ingen tvekan om att det var kvälls passet som tog musten ur mig.Vi körde som vanligt hopprep till uppvärmning men Peter fick ett litet bryt efter,han tyckte vi var sjukt lata,vilket resulterade till ett sjukt straff i fortsatt uppvärmning.
Vet inte hur många varv vi skulle gå med en thaimitts framför kroppen,ovanför huvudet.På det skulle vi jogga,göra utfall mm.Sen var det blocka och göra knäböj medan mittsen hela tiden skulle vara ovanför huvudet eller framför kroppen,kan säga att det kändes i armarna.
Uppvärmningen var klar och många var trötta..
Då var det dags för mitts ronderna,3 ronder och jag körde med Jenny Krigman.I andra ronden ställde jag mig och skrek för jag var så trött och i tredje satte jag mig ner på huk och skrek och kände tårarna komma för jag blev så förbannad.Sen var det dags för klinch,hon lär mig mycket,hon har ju hundra års erfarenhet thaiboxning.
Nått jag märkte med mig själv igår var att jag tappat mycket magmuskler.Märkte det igår på lunchpasset när vi skulle göra en massa situps.Det kändes direkt i ländryggen och jag fick pausa många gånger.
Jag ringde till min sjukgymnast på Bosön,som hjälpte mig att starka upp mina nedre djupa magmuskler förra året i Januari.Berättade att jag varit sjuk och inte rört mig ur fläcken på 14 dagar och känner att jag inte får någon som helst kontakt med dom djupa nedre magmusklerna.Dom raka och sneda magmusklerna får jag kontakt med.
Hon sa som jag trodde att det inte var konstigt efter att inte använt magmuskler ett smack på 14 dagar.Så nu gäller det endast använda kvalité för kvantitet,ingen smärta i ländryggen ska kännas.Så nu blir det till att göra dessa övningar jag fick av henne förra året och sen tar det 1-2 veckor och jag är tillbaks.Vilken innebär typ 10x3 i alla övningar,jag vet att det kommer gå fort om jag bara gör dessa övningar som jag ska.
Som sagt,har man svaga magmuskler känns det oftast i ländryggen,bålen är sjukt viktig,inte minst för att ländryggen ska hålla,också för hållningen och balansen.
Så mycket mag och rygg träning för en fin hållning!
Många garanterar jag INTE kopplar på dessa muskler när dom tränar,springer,powewalkar mm,ja i allt du gör.Det är en sådan SJUK gratis träning för magen om man gör det.När jag började med det och framför allt i sommars när jag powerwalkade 5 dagar, i veckan 1,20 min varje morgon,så kopplade jag på just de muskler konstant,fatta vilken gratisträning jag fick där!aldrig haft så stark mage men dessutom inte haft sån bra ländrygg och bra hållning.
Ni som inte förstår vad jag menar i min närhet,fråga gärna så ska jag visa!
Idag tränade jag en utav mina favorit kunder,så kul att ses igen!dessutom var jag och hälsade på Boris och Darko på Sergel Spa och fitnes,dom gör mig jämt så glad!Boris visade mig ett sjukt roligt youtubeklipp men kommer givetvis inte ihåg vad den heter!
Haha,dessutom gav jag mig själv en present idag,ett par nya strumpor,som det stod på förpackningen"Mys strumpor".Lycklig gick jag hem och tänkte"det behövs inte mycket för att göra mig glad".
Min pappa skickade idag en bild på sig själv i en stor pool med ett par solbrillor,där det stod att dom har "35 grader varmt,ses om 4 veckor"(varit borta i 2 veckor) borde bli straff på honom!Dom skulle åkt till Nya Zeeland en runda också och tack gode gud så gjorde dom inte det,då hade jag satt mig på ett plan direkt och hämtat hem dom.
Peter sitter paralyserad,varför vet jag inte:0)
Jag fick kramp i min fot,därför tån spretar så! :) men det syns att jag är sponsrad av adidias! :)
Min hand ser väldigt stor ut!dessutom ser det ut som att jag gör en balletövning än ett thaiknä!
Min mat efter träningen ikväll..
Och så mina nya strumpor!Ni ser att det är såna prickar under,så att man inte ska halka..för barn!
Riktigt sånt gos/mys material :)
Pilen längs ner menar jag..
Nähe dags för mig att träna mage igen..jag körde ett bra bålpass i förmiddags.Några av dessa övningar och sen plankan med och utan vikt på ryggen.
Minns första gången jag låg i ett gym på bosön och gjorde dessa övningar.Då ropar skådespelaren Ola Rapace "har du Susanne Lanefelt som personligtränare,eller??"med ett stort leende.
Jag slutade direkt och gick in i det andra gymet! :)
Nåväl nu ska jag massera min nacke,hur nu det ska gå,ena sidan är stenhård efter klinchen igår.
Sen ska jag mysa med mina nya strumppor!
KRAM ALLA MINA VÄNNER!
A
I måndags körde jag ganska lugnt men redan igår på lunch och kvälls passet ökade jag upp intensiteten ordentligt,kände att hjärtat och lungorna var redo för det nu.Vilket känns idag för jag är trött som sautan i kroppen och träningsvärk i rumpan och lår.
Ingen tvekan om att det var kvälls passet som tog musten ur mig.Vi körde som vanligt hopprep till uppvärmning men Peter fick ett litet bryt efter,han tyckte vi var sjukt lata,vilket resulterade till ett sjukt straff i fortsatt uppvärmning.
Vet inte hur många varv vi skulle gå med en thaimitts framför kroppen,ovanför huvudet.På det skulle vi jogga,göra utfall mm.Sen var det blocka och göra knäböj medan mittsen hela tiden skulle vara ovanför huvudet eller framför kroppen,kan säga att det kändes i armarna.
Uppvärmningen var klar och många var trötta..
Då var det dags för mitts ronderna,3 ronder och jag körde med Jenny Krigman.I andra ronden ställde jag mig och skrek för jag var så trött och i tredje satte jag mig ner på huk och skrek och kände tårarna komma för jag blev så förbannad.Sen var det dags för klinch,hon lär mig mycket,hon har ju hundra års erfarenhet thaiboxning.
Nått jag märkte med mig själv igår var att jag tappat mycket magmuskler.Märkte det igår på lunchpasset när vi skulle göra en massa situps.Det kändes direkt i ländryggen och jag fick pausa många gånger.
Jag ringde till min sjukgymnast på Bosön,som hjälpte mig att starka upp mina nedre djupa magmuskler förra året i Januari.Berättade att jag varit sjuk och inte rört mig ur fläcken på 14 dagar och känner att jag inte får någon som helst kontakt med dom djupa nedre magmusklerna.Dom raka och sneda magmusklerna får jag kontakt med.
Hon sa som jag trodde att det inte var konstigt efter att inte använt magmuskler ett smack på 14 dagar.Så nu gäller det endast använda kvalité för kvantitet,ingen smärta i ländryggen ska kännas.Så nu blir det till att göra dessa övningar jag fick av henne förra året och sen tar det 1-2 veckor och jag är tillbaks.Vilken innebär typ 10x3 i alla övningar,jag vet att det kommer gå fort om jag bara gör dessa övningar som jag ska.
Som sagt,har man svaga magmuskler känns det oftast i ländryggen,bålen är sjukt viktig,inte minst för att ländryggen ska hålla,också för hållningen och balansen.
Så mycket mag och rygg träning för en fin hållning!
Många garanterar jag INTE kopplar på dessa muskler när dom tränar,springer,powewalkar mm,ja i allt du gör.Det är en sådan SJUK gratis träning för magen om man gör det.När jag började med det och framför allt i sommars när jag powerwalkade 5 dagar, i veckan 1,20 min varje morgon,så kopplade jag på just de muskler konstant,fatta vilken gratisträning jag fick där!aldrig haft så stark mage men dessutom inte haft sån bra ländrygg och bra hållning.
Ni som inte förstår vad jag menar i min närhet,fråga gärna så ska jag visa!
Idag tränade jag en utav mina favorit kunder,så kul att ses igen!dessutom var jag och hälsade på Boris och Darko på Sergel Spa och fitnes,dom gör mig jämt så glad!Boris visade mig ett sjukt roligt youtubeklipp men kommer givetvis inte ihåg vad den heter!
Haha,dessutom gav jag mig själv en present idag,ett par nya strumpor,som det stod på förpackningen"Mys strumpor".Lycklig gick jag hem och tänkte"det behövs inte mycket för att göra mig glad".
Min pappa skickade idag en bild på sig själv i en stor pool med ett par solbrillor,där det stod att dom har "35 grader varmt,ses om 4 veckor"(varit borta i 2 veckor) borde bli straff på honom!Dom skulle åkt till Nya Zeeland en runda också och tack gode gud så gjorde dom inte det,då hade jag satt mig på ett plan direkt och hämtat hem dom.
Peter sitter paralyserad,varför vet jag inte:0)
Jag fick kramp i min fot,därför tån spretar så! :) men det syns att jag är sponsrad av adidias! :)
Min hand ser väldigt stor ut!dessutom ser det ut som att jag gör en balletövning än ett thaiknä!
Min mat efter träningen ikväll..
Och så mina nya strumpor!Ni ser att det är såna prickar under,så att man inte ska halka..för barn!
Riktigt sånt gos/mys material :)
Pilen längs ner menar jag..
Nähe dags för mig att träna mage igen..jag körde ett bra bålpass i förmiddags.Några av dessa övningar och sen plankan med och utan vikt på ryggen.
Minns första gången jag låg i ett gym på bosön och gjorde dessa övningar.Då ropar skådespelaren Ola Rapace "har du Susanne Lanefelt som personligtränare,eller??"med ett stort leende.
Jag slutade direkt och gick in i det andra gymet! :)
Nåväl nu ska jag massera min nacke,hur nu det ska gå,ena sidan är stenhård efter klinchen igår.
Sen ska jag mysa med mina nya strumppor!
KRAM ALLA MINA VÄNNER!
A
En tränare,en vän,en coach och en mental rådgivare!
Det är så vi har det One Chai.Det är så våra tränare Peter och Håkan behandlar oss och det är så vi känner att dom är för oss.
Kanske tycker vissa att det är drygt att läsa hur jag skryter om One Chais tränare och träning men det pissar jag på,detta är min blogg och jag älskar att skriva och uttrycka mig.
Ja,det finns så mycket att skriva om rubriken men tänker låta bli,tror nog ni förstår att jag älskar One Chai och dessa tränare och klubbkamrater.
Idag gick hem hem med flaggan i topp,både psykiskt och fysiskt.
Jag fick idag reda på att jag fått match i helgen med K1 regler,vilket jag aldrig fightats i!
Självklart blev jag hyper stressad och nervös, att möta någon jag inte vet nått om!
Så jag ringde Håkan och lika snabbt som jag han säga "buhu buhu"så hade jag lugnat ner mig,istället la jag på luren med världens energi och sjukt taggad inför helgen.Började istället tänka hur kul det faktiskt ska bli att gå kickboxning med K1-regler mot någon som jag inte vet nått om.
Så på eftermiddagen packade jag min väska och traskar till klubben.Kom dit med bra inställning och kände att jag var på g.Vi bestämde oss för att köra några lugna teknikronder,sen fick jag köra fyra ronder mitts sparring med Peter.I lagom tempo för mig,efter min lunginflammation(om någon missat det) ;)
Vi båda var nöja med min presentation,sen vilade jag lite för att sen köra teknikronder med Håkan,vi skulle kört några mitts-sparring-ronder men han tyckte att vi avvaktar till imorgon,så att jag inte tar ut mig för mycket och mår sämre imorgon.Själv blev jag lite "besviken"jag hade mera energi.Men jag tänkte att det tar jag som nått positiv och att Håkan inte ville jag skulle köra hårdare,det vet jag ju att han säger för min egna skull.
Så för att inte kört mittsparring på 14 dagar,så gick det över förväntan!
SÅ NU ÄR JAG TA MEJ FAAAAN TILLBAKS,STARKARE ÄN NÅGONSIN,BÅDE PSYKISKT OCH FYSISKT!
Just det..körde lite lätt ben i morse också,hatar verkligen att inte ha benmuskler!men snart är dom tillbaks!
Inte nog med det,för att när jag kom hem fick jag ett glatt samtal,jag har fått 6 månaders prov anställning på World Class ute i Nacka!OM jag blev glad?JAAAAAAAAAA!Nu är det slut på semestern!men jag är typen som gillar att ha galet mycket att göra,så detta blir bra.Jag får jobba med det jag vill och träna det jag vill-kampsport!
Nu är det "bara" att hitta en lägenhet till 30 April som fattas..
Och tack Clara för vårat samtal,det värmde!Clara är Peters fru,flickvän,sambo(???) :D
Hon är av samma bruk som Peter en stark och snäll person som man inget annat än kan respektera väldigt stort!
Igår kväll låg jag och tänkte om jag skulle testa mig själv hur länge jag kunde låta bli att logga in på facebook.
Jag gjorde upp 1 2 och 3 pris efter ett visst antal dagar.Och oavsett vilken plats jag kom på så skulle jag få ett pris.Jag började t.o.m tänka ut priser:D Självklart var första pris på söndag,en vecka!
Jag har inte börjat ännu,måste ladda mentalt och känner mig inte redo än;)
Figo,min familjs hund.
Timon-min katt.
(tog med mig kameran men glömde att ta kort på Peter och Håkan,så vi låtsas att det är dom två,vem som är vem får dom göra upp om) :D
KRAM ALLA BÄSTA!
A
Kanske tycker vissa att det är drygt att läsa hur jag skryter om One Chais tränare och träning men det pissar jag på,detta är min blogg och jag älskar att skriva och uttrycka mig.
Ja,det finns så mycket att skriva om rubriken men tänker låta bli,tror nog ni förstår att jag älskar One Chai och dessa tränare och klubbkamrater.
Idag gick hem hem med flaggan i topp,både psykiskt och fysiskt.
Jag fick idag reda på att jag fått match i helgen med K1 regler,vilket jag aldrig fightats i!
Självklart blev jag hyper stressad och nervös, att möta någon jag inte vet nått om!
Så jag ringde Håkan och lika snabbt som jag han säga "buhu buhu"så hade jag lugnat ner mig,istället la jag på luren med världens energi och sjukt taggad inför helgen.Började istället tänka hur kul det faktiskt ska bli att gå kickboxning med K1-regler mot någon som jag inte vet nått om.
Så på eftermiddagen packade jag min väska och traskar till klubben.Kom dit med bra inställning och kände att jag var på g.Vi bestämde oss för att köra några lugna teknikronder,sen fick jag köra fyra ronder mitts sparring med Peter.I lagom tempo för mig,efter min lunginflammation(om någon missat det) ;)
Vi båda var nöja med min presentation,sen vilade jag lite för att sen köra teknikronder med Håkan,vi skulle kört några mitts-sparring-ronder men han tyckte att vi avvaktar till imorgon,så att jag inte tar ut mig för mycket och mår sämre imorgon.Själv blev jag lite "besviken"jag hade mera energi.Men jag tänkte att det tar jag som nått positiv och att Håkan inte ville jag skulle köra hårdare,det vet jag ju att han säger för min egna skull.
Så för att inte kört mittsparring på 14 dagar,så gick det över förväntan!
SÅ NU ÄR JAG TA MEJ FAAAAN TILLBAKS,STARKARE ÄN NÅGONSIN,BÅDE PSYKISKT OCH FYSISKT!
Just det..körde lite lätt ben i morse också,hatar verkligen att inte ha benmuskler!men snart är dom tillbaks!
Inte nog med det,för att när jag kom hem fick jag ett glatt samtal,jag har fått 6 månaders prov anställning på World Class ute i Nacka!OM jag blev glad?JAAAAAAAAAA!Nu är det slut på semestern!men jag är typen som gillar att ha galet mycket att göra,så detta blir bra.Jag får jobba med det jag vill och träna det jag vill-kampsport!
Nu är det "bara" att hitta en lägenhet till 30 April som fattas..
Och tack Clara för vårat samtal,det värmde!Clara är Peters fru,flickvän,sambo(???) :D
Hon är av samma bruk som Peter en stark och snäll person som man inget annat än kan respektera väldigt stort!
Igår kväll låg jag och tänkte om jag skulle testa mig själv hur länge jag kunde låta bli att logga in på facebook.
Jag gjorde upp 1 2 och 3 pris efter ett visst antal dagar.Och oavsett vilken plats jag kom på så skulle jag få ett pris.Jag började t.o.m tänka ut priser:D Självklart var första pris på söndag,en vecka!
Jag har inte börjat ännu,måste ladda mentalt och känner mig inte redo än;)
Figo,min familjs hund.
Timon-min katt.
(tog med mig kameran men glömde att ta kort på Peter och Håkan,så vi låtsas att det är dom två,vem som är vem får dom göra upp om) :D
KRAM ALLA BÄSTA!
A
Sara Dawn Finer får alltid mina tårar att rinna ner för kinderna..
Sarah Dawn Finer sjunger kärleksvisan för andra gången live och jag kände tårarna rinna ner för kinderna igen.
Minns sist då var det dagen innan Prinsessan Viktoria och Daniel skulle gifta sig och nu på QX-galan.
Känner mig lite tom just nu,vet att det är för att jag är uttråkad p.g.a att jag varit sjuk så länge.
Jag vill vara så lycklig som jag var hela 2010 men speciellt i sommars och i höstas.Träningen gick som på räls,jag hade mycket jobb,var bara hemma för att sova och jag visste att det var "länge"tills jag skulle behöva flytta.Just nu är allt osäkert.Jag vet att snart kommer jag skriva att allt är så himla bra men jag vet också att på nyårsafton tänkte jag:kommer 2011 slå 2010?det var det bästa året för mig någonsin!
Ni som följt mig 2010 vet att mycket roligt hände hela tiden,fick lägenhet,blev klar med utbildning,landslags lägret gick bra,träningen gick som bäst,vann tävlingar(SM bland annat)träffade massa nya fantastiska människor genom olika samarbeten,ett ljus tändes inom mig.
Nä,nu ska jag inte hänga läpp mera,jag är glad att lunginflammationen inte blev värre!
Hoppas att jag snart kommer tillbaks till "Annas värld"där jag bara kör mitt egna race och vill vara för mig själv!
Ha det bäst alla fantastiska vänner!
KRAM!
A
Minns sist då var det dagen innan Prinsessan Viktoria och Daniel skulle gifta sig och nu på QX-galan.
Känner mig lite tom just nu,vet att det är för att jag är uttråkad p.g.a att jag varit sjuk så länge.
Jag vill vara så lycklig som jag var hela 2010 men speciellt i sommars och i höstas.Träningen gick som på räls,jag hade mycket jobb,var bara hemma för att sova och jag visste att det var "länge"tills jag skulle behöva flytta.Just nu är allt osäkert.Jag vet att snart kommer jag skriva att allt är så himla bra men jag vet också att på nyårsafton tänkte jag:kommer 2011 slå 2010?det var det bästa året för mig någonsin!
Ni som följt mig 2010 vet att mycket roligt hände hela tiden,fick lägenhet,blev klar med utbildning,landslags lägret gick bra,träningen gick som bäst,vann tävlingar(SM bland annat)träffade massa nya fantastiska människor genom olika samarbeten,ett ljus tändes inom mig.
Nä,nu ska jag inte hänga läpp mera,jag är glad att lunginflammationen inte blev värre!
Hoppas att jag snart kommer tillbaks till "Annas värld"där jag bara kör mitt egna race och vill vara för mig själv!
Ha det bäst alla fantastiska vänner!
KRAM!
A
Bygga ett slott-inga konstigheter!
Hej!
Ikväll höll Håkan passet,det var ett jätte bra pass!dessutom lagom för mig idag.Jag har inte tränat på 12 dagar,så jag skulle ändå ta det lugnt.Jag fick dock ett slag mot huvudet och jag har fortfarande huvudvärk-haha snoret flög till höger och vänster kändes det som precis när smällen kom.Eller ja inte som hos Bönan ;)
Iallafall,jag har jävligt svårt att tro att jag skulle få en sån huvudvärk annars av ett sådant slag.
Jag har iallafall mycket energi som jag vill ha ut men kan inte-får inte och har inte orken.Men som sagt"skynda långsamt"som Miss Krigman sa.
Var iallafall kul att vara tillbaks!träffa alla godingar!
Tekniskt sätt gick det hyfsat men finns ju 7 miljoner saker att jobba på men kondisen är i botten,jag får helt enkelt gå på rutin nästa lördag!
Håkan skulle förklara hur tajt garden skulle sitta i alla lägen i alla tekniker"som om ni bygger ett slott-inga konstigheter"ja alla berättar vi på olika sätt!
Haha idag pratade jag med en kompis,vi kom in på hur litet Stockholm verkligen är,inte minst inom kampsportsvärlden.Hon är inte i den världen men ändå konstaterade vi att Stockholm är litet,då säger hon"det är därför man aldrig ska pissa i någon annans pool - det kommer alltid fram!! haha så klockrent!
En annan kompis och jag kom fram till samma sak-hur fan litet Stockholm är!
Själv tänkte jag "att jag verkligen pissade i varenda pool i Karlskrona men gjorde nog det snyggt för ingen kom på mig!" :)
By The Way-jag har blivit lite utav en äktenskapsrådgivare!Ja,några av mina vänner har skiljt sig,är mitt uppe i det och är i val och kval.Och då ger jag tips och trix och lite sådär.SOM OM JAG VARIT GIFT OCH HAR SMÅ BARN OCH VET EXAKT HUR MAN SKA GÖRA!!!! Önskar dom lycka till mina underbara vänner!
Parenteser..
*I helgen väntar jag på ett telefon samtal och blir det som jag vill,så är allt glasklart,berättar på måndag!
*Tittar på Lets Dance,alltså för det första kan Jessika Almenäs byta stylist!hon har f*n aldrig haft nått snyggt på sig och givetvis åkte inte Jessika Andersson ut!
*Och som sagt man ska inte dra förhastade slutsatser och sen ångra sig!
Nu ska jag ta två treo och hoppa i bingen!
KRAAAAM!
A
Ikväll höll Håkan passet,det var ett jätte bra pass!dessutom lagom för mig idag.Jag har inte tränat på 12 dagar,så jag skulle ändå ta det lugnt.Jag fick dock ett slag mot huvudet och jag har fortfarande huvudvärk-haha snoret flög till höger och vänster kändes det som precis när smällen kom.Eller ja inte som hos Bönan ;)
Iallafall,jag har jävligt svårt att tro att jag skulle få en sån huvudvärk annars av ett sådant slag.
Jag har iallafall mycket energi som jag vill ha ut men kan inte-får inte och har inte orken.Men som sagt"skynda långsamt"som Miss Krigman sa.
Var iallafall kul att vara tillbaks!träffa alla godingar!
Tekniskt sätt gick det hyfsat men finns ju 7 miljoner saker att jobba på men kondisen är i botten,jag får helt enkelt gå på rutin nästa lördag!
Håkan skulle förklara hur tajt garden skulle sitta i alla lägen i alla tekniker"som om ni bygger ett slott-inga konstigheter"ja alla berättar vi på olika sätt!
Haha idag pratade jag med en kompis,vi kom in på hur litet Stockholm verkligen är,inte minst inom kampsportsvärlden.Hon är inte i den världen men ändå konstaterade vi att Stockholm är litet,då säger hon"det är därför man aldrig ska pissa i någon annans pool - det kommer alltid fram!! haha så klockrent!
En annan kompis och jag kom fram till samma sak-hur fan litet Stockholm är!
Själv tänkte jag "att jag verkligen pissade i varenda pool i Karlskrona men gjorde nog det snyggt för ingen kom på mig!" :)
By The Way-jag har blivit lite utav en äktenskapsrådgivare!Ja,några av mina vänner har skiljt sig,är mitt uppe i det och är i val och kval.Och då ger jag tips och trix och lite sådär.SOM OM JAG VARIT GIFT OCH HAR SMÅ BARN OCH VET EXAKT HUR MAN SKA GÖRA!!!! Önskar dom lycka till mina underbara vänner!
Parenteser..
*I helgen väntar jag på ett telefon samtal och blir det som jag vill,så är allt glasklart,berättar på måndag!
*Tittar på Lets Dance,alltså för det första kan Jessika Almenäs byta stylist!hon har f*n aldrig haft nått snyggt på sig och givetvis åkte inte Jessika Andersson ut!
*Och som sagt man ska inte dra förhastade slutsatser och sen ångra sig!
Nu ska jag ta två treo och hoppa i bingen!
KRAAAAM!
A
Hej!
Ligger här i sängen,vill inte gå upp..min lägenhet är iskall,så har det varit sen i höstas,vissa dagar ser jag hur gardinerna rör sig,tänk då hur kallt är här inne.Tror inte detta är det bästa för min fd lunginflammation.
Lite tjatigt..men tyvärr så är det såhär läget är..
Igår gick jag och la mig lite ledsen.Min arbetsintervju gick bra men jag mådde inte bra när jag kom hem,somnade direkt och vaknade med huvudvärk,det var då jag tänkte "när ska jag bli frisk?".Igår kväll var min penicillinkur slut,för en vecka sedan tänkte jag att när jag närmar mig sista dagarna är jag frisk och allt är över och jag kan börja träna igen.
Men nej.
Inte för att jag är förkyld,har feber,ont i halsen eller nått och smittar,jag känner mig bara inte helt okej.Och just detta med att jag mår sämre jag åker kommunalt,känner mig som en gammal kärring!
Jag blir stressad ut över att vara hemma för pengarna,stressar över träningen,match fram över o.s.v,min kropp är inte vad jag önskar precis,tappat alla muskler,känns som bara fett på hela kroppen.
Om jag ska vara helt ärlig har det varit ännu jobbigare psykiskt sista dagarna med att inte kunna träna än när jag låg sjuk,då var det bara att ligga läget.Nu har jag ätit denna penicillin och legat på samma nivå.Igår var penicillinet slut som sagt,frågan är bara vilken intensitet jag ska börja på,jag ska kanske ner till klubben ikväll och skuggboxa lite,får se.
ATT ÄTA:
Min kropp har inte sen mars förra året varit van vid att äta såhär mycket kolhydrater som den har fått i sig sen jag började äta penicillin,ständigt legat på gränsen och många oss vet vi ju varför.Men nu kanske min kropp mår bättre än innan?vad vet jag?tanken slog mig igår kväll..just detta att jag inte tänkt på någon diet,bara ätit det jag velat,mycket kolhydrater,"ätit upp mig".
När jag låg sjuk,fick jag verkligen inte i mig något protein,blev bara kolhydrater och nu när jag börjar reda till mig,så kan jag ärligt säga att jag fortsatt så.Och nu tänker jag att det kan nog vara bra för min kropp,eftersom att den skrikit efter mycket kolhydrater sista månaderna,sen blir jag sjuk och inte äter nått typ på 4 dygn,då tänkte jag"att det första jag inte kan göra nu när jag börjar bli frisk,det är att börja deffa,då hade nog min kropp snart sagt godnatt.Så nu har min kropp fått vila och äta!!!!!!
Dessutom fattade jag ett inte så genom tänkt beslut i måndags som jag ångrade mig över och då var det för sent..ja vad säger man?!!!!!typsikt Anna? :(
Nu ringde precis min mamma och pappa från Australien,nu blev jag lite gladare :D dom ska vara där i hela 6 veckor!heeeelt galet!dom har sådär 30-35 grader varmt!
Denna dag minns jag,ny klubb-One Chai.Kom dit i bra form,pigg och glad.
Jag var nere häromdagen och hälsade på och OJ vad jag saknar mina klubbkamrater och tränare och dessutom är min motivatation till 100% tillbaks!
Snälla snälla snälla,låg mig få vara den Anna igen!
KRAAAAAAAAM till ER ALLA
A
Lite tjatigt..men tyvärr så är det såhär läget är..
Igår gick jag och la mig lite ledsen.Min arbetsintervju gick bra men jag mådde inte bra när jag kom hem,somnade direkt och vaknade med huvudvärk,det var då jag tänkte "när ska jag bli frisk?".Igår kväll var min penicillinkur slut,för en vecka sedan tänkte jag att när jag närmar mig sista dagarna är jag frisk och allt är över och jag kan börja träna igen.
Men nej.
Inte för att jag är förkyld,har feber,ont i halsen eller nått och smittar,jag känner mig bara inte helt okej.Och just detta med att jag mår sämre jag åker kommunalt,känner mig som en gammal kärring!
Jag blir stressad ut över att vara hemma för pengarna,stressar över träningen,match fram över o.s.v,min kropp är inte vad jag önskar precis,tappat alla muskler,känns som bara fett på hela kroppen.
Om jag ska vara helt ärlig har det varit ännu jobbigare psykiskt sista dagarna med att inte kunna träna än när jag låg sjuk,då var det bara att ligga läget.Nu har jag ätit denna penicillin och legat på samma nivå.Igår var penicillinet slut som sagt,frågan är bara vilken intensitet jag ska börja på,jag ska kanske ner till klubben ikväll och skuggboxa lite,får se.
ATT ÄTA:
Min kropp har inte sen mars förra året varit van vid att äta såhär mycket kolhydrater som den har fått i sig sen jag började äta penicillin,ständigt legat på gränsen och många oss vet vi ju varför.Men nu kanske min kropp mår bättre än innan?vad vet jag?tanken slog mig igår kväll..just detta att jag inte tänkt på någon diet,bara ätit det jag velat,mycket kolhydrater,"ätit upp mig".
När jag låg sjuk,fick jag verkligen inte i mig något protein,blev bara kolhydrater och nu när jag börjar reda till mig,så kan jag ärligt säga att jag fortsatt så.Och nu tänker jag att det kan nog vara bra för min kropp,eftersom att den skrikit efter mycket kolhydrater sista månaderna,sen blir jag sjuk och inte äter nått typ på 4 dygn,då tänkte jag"att det första jag inte kan göra nu när jag börjar bli frisk,det är att börja deffa,då hade nog min kropp snart sagt godnatt.Så nu har min kropp fått vila och äta!!!!!!
Dessutom fattade jag ett inte så genom tänkt beslut i måndags som jag ångrade mig över och då var det för sent..ja vad säger man?!!!!!typsikt Anna? :(
Nu ringde precis min mamma och pappa från Australien,nu blev jag lite gladare :D dom ska vara där i hela 6 veckor!heeeelt galet!dom har sådär 30-35 grader varmt!
Denna dag minns jag,ny klubb-One Chai.Kom dit i bra form,pigg och glad.
Jag var nere häromdagen och hälsade på och OJ vad jag saknar mina klubbkamrater och tränare och dessutom är min motivatation till 100% tillbaks!
Snälla snälla snälla,låg mig få vara den Anna igen!
KRAAAAAAAAM till ER ALLA
A
Segt!
Hej!Hoppas att ni har haft en trevlig helg!själv har jag nästan bara vilat,börjar bli sjukt trött på det!så j*vla segt!
Om ni undrar så har det nu gått en vecka sedan jag blev sjuk och jag är tyvärr inte frisk än :( men jag blir självklart bättre och bättre.Nu kan jag gå till affären utan att vara på väg att svimma och igår kunde jag t.o.m gå ut och gå en runda och det kändes skönt.
Nu börjar jag bli glad igen,i helgen var jag glad hela tiden.Känns löjligt men ja,jag var för mig själv och bara vara glad hela tiden.Ler och skrattar när jag tittar på teve,typ David Hellenius kommentarer,nu under Solsida och Time Out.
Men igår när jag var i videobutiken var jag på väg att få ett bryt.Jag gick dit och kände hur skönt det var att komma ut och gå lite längre i frisk luft,jag börjar bli frisk och jag tänkte på alla underbara människor i mitt liv,jag hade ett leende på läpparna igen.
Tills jag kommer in i butiken.Där står en kille bredvid mig med sin tjej,han ältar en film hela tiden och han var bara allmänt dryg,dessutom pratade han konstigt och var ful(inte sjysst sagt)men jag blev så förbannad på honom och jag var såååååå nära att vända mig och be han "hålla käften annars skulle han ångra att han föddes!".Efter ett tag gick han och jag kände mig irriterad,kände att jag var tvungen att komma ut.Tog tag i en film,betalade och gick ut.
Ja,tålamodet är inte som det ska än!
Idag har jag varit ute på Bosön och jobbat och sen tittat på lite sparring men det räckte för att jag behövde sova fyra timmar när jag kom hem.Men jag säger som jag sagt innan"Ensam är starkast" men denna gång menar jag att jag blir så mycket starkare psykiskt av att vara såhär sjuk,att klara sig själv.Och allt blir så mycket enklare när man sen blivit frisk,jag ska komma in lite nämre på det i något annat inlägg.
Men jag kan säga en sak:MAN INSER SAKER OCH TING NÄR MAN LIGGER DÄR I SÄNGEN OCH BER OM ATT FÅ BLI FRISK!
Igår fick jag reda på en glad nyhet som jag kommer berätta vidare om i veckan!
I onsdags åkte mina föräldrar till Australien och där ska dom vara i sex veckor!Jag önskar dom en trevlig resa!
På Onsdag är min penicillin kur slut och jag hoppas då att jag kan börja träna på torsdag!annars flyttar jag till en annan planet!
Nu ska jag sova snart!
KRAAAAAM!
A
Om ni undrar så har det nu gått en vecka sedan jag blev sjuk och jag är tyvärr inte frisk än :( men jag blir självklart bättre och bättre.Nu kan jag gå till affären utan att vara på väg att svimma och igår kunde jag t.o.m gå ut och gå en runda och det kändes skönt.
Nu börjar jag bli glad igen,i helgen var jag glad hela tiden.Känns löjligt men ja,jag var för mig själv och bara vara glad hela tiden.Ler och skrattar när jag tittar på teve,typ David Hellenius kommentarer,nu under Solsida och Time Out.
Men igår när jag var i videobutiken var jag på väg att få ett bryt.Jag gick dit och kände hur skönt det var att komma ut och gå lite längre i frisk luft,jag börjar bli frisk och jag tänkte på alla underbara människor i mitt liv,jag hade ett leende på läpparna igen.
Tills jag kommer in i butiken.Där står en kille bredvid mig med sin tjej,han ältar en film hela tiden och han var bara allmänt dryg,dessutom pratade han konstigt och var ful(inte sjysst sagt)men jag blev så förbannad på honom och jag var såååååå nära att vända mig och be han "hålla käften annars skulle han ångra att han föddes!".Efter ett tag gick han och jag kände mig irriterad,kände att jag var tvungen att komma ut.Tog tag i en film,betalade och gick ut.
Ja,tålamodet är inte som det ska än!
Idag har jag varit ute på Bosön och jobbat och sen tittat på lite sparring men det räckte för att jag behövde sova fyra timmar när jag kom hem.Men jag säger som jag sagt innan"Ensam är starkast" men denna gång menar jag att jag blir så mycket starkare psykiskt av att vara såhär sjuk,att klara sig själv.Och allt blir så mycket enklare när man sen blivit frisk,jag ska komma in lite nämre på det i något annat inlägg.
Men jag kan säga en sak:MAN INSER SAKER OCH TING NÄR MAN LIGGER DÄR I SÄNGEN OCH BER OM ATT FÅ BLI FRISK!
Igår fick jag reda på en glad nyhet som jag kommer berätta vidare om i veckan!
I onsdags åkte mina föräldrar till Australien och där ska dom vara i sex veckor!Jag önskar dom en trevlig resa!
På Onsdag är min penicillin kur slut och jag hoppas då att jag kan börja träna på torsdag!annars flyttar jag till en annan planet!
Nu ska jag sova snart!
KRAAAAAM!
A
Fyra helvetesdygn men snaaaaart är jag tillbaks!
Hej,äntligen kan jag blogga igen,vilket innebär att jag börjar bli frisk!
Jag kan börja med att skriva att jag önskar inte mina två värsta fienden dessa dygn.
Ja,det började ju med att jag i söndags eftermiddag fick maginfluensan,som snabbt gick över till bara feber feber och feber.Jag har nämligen problemet att jag har sjukt svårt att sova med feber,om jag kunde det så hade jag sluppit detta med att vrida och vända sig om hela tiden och behöva tänka "Hej,taket,hej väggen,hej dörren,hej kudden hela j*vla tiden!
Efter ett dygn hade jag fått nog men inte visste jag,vad jag hade att vänta mig.Minns att jag tänkte "skönt att slippa att ha ont i halsen" jo men tack och hej!!!!
Samma dag började jag hosta och det fortsatte under kvällen och natten till onsdagen.Under natten kände jag en konstig känsla och det var inte att jag hade brutalt ont i halsen,utan jag hade ett sjukt tjockt slem som satt fast från långt nere i halsen och ju mer jag försöka få upp det,desstu ondare gjorde det.
När jag vaknade på onsdag morgon då bröt jag ihop,jag hade så ont så jag kan inte beskriva med ord men jag ringde till min mamma och sa att jag måste åka till doktorn,det är nått som inte stämmer,det känns som om jag har ont långt ner i lungorna.
Och jag kan säga såhär:OM JAG TAR ETT INITIATIV TILL ATT ÅKA TILL DOKTORN,DÅ HAR JAG JÄVLIGT ONT,BARA JAG SER DESSA VITA ROCKAR,VILL JAG SKJUTA MIG SJÄLV!
Iallafall jag beställde tid och taxi och efter 2 timmar satt jag där och väntade.Jag satt i väntrummet och höll på att frysa ihjäl var lite panikslagen,just för att jag inte visste vad det var som var fel men också för att jag verkligen hatar sjukhus/vårdcentraler.
Jag kom in till doktorn och han tog ett prov ner i halsen,tryckte och klämde,sen skickade han ner mig med en akut lapp till labbet.Där fick jag ta ett stick i fingret,själv hatar jag sådant också(jag vet löjligt)men nu var jag så "borta"att jag inte han reagera på att hon stack mig i fingret.
Efter det var det dags att vänta på provsvaret,ca 10 minuter och dessa minuter kändes som en evighet,höll verkligen på att svimma,ville nästan svimma så jag skulle slippa allt.Sen fick jag lappen och jag fick vänta uppe i vänterummet igen.Jag tänkte hela tiden"detta är inte sant,detta händer inte!"ja ni kanske tycker jag överdriver men jag har aldrig mått så dåligt alltså!
Jag sneglade på pappret där jag ser 4 bokstäver och en siffra och under står det negativt.Så när jag kommer in till doktorn säger jag"vad jag kan se här så är det "bara influensa"det står negativt på provsvaret.
Han tittar på mig och säger"ja,det visar att du inte har någon halsfluss som du också inte trodde du hade men du är jätte sjuk,du har lunginflammation" tack och hej levepastej tänkte jag.Mitt P-CRP värde låg på 106 och det normala är 10(!)
Halv åtta hos mig har ju faktiskt sänds från min stad-Karlskrona mån-tors denna vecka,vilket jag tvingat mig själv att se.Dessutom sändes fuskbyggarna från Karlskrona igår också!
Nu har det gått fyra dygn och jag har inprincip ätit lite paprika,lite nyponsoppa,lite blåbärssoppa,några fallor och en del vatten.Inte helt okej men jag har inte haft någon aptit som ni säkert förstår.
Att vara singel är inga problem för mig annars men ta mej faaaaan att vara sjuk är inte okej att vara själv,fy faaan säger jag alltså!söndag,måndag och tisdag kom jag knappt ner till affären och definitivt inte knappt hem.Allt på samma gång,frossa,feber,illamående och på väg till att svimma.
Idag när jag vaknade så hade jag sovit hela 6 sammanhängande timmar,jag var pigg och glad när jag vakande.Var vaken några timmar och sov till halv tolv igen,fortfarande pigg,vad gör jag då dum som jag är?JO JAG TAR FRAM DAMMSUGAREN!men det blev bums i säng efter fem minuter,shit vad dålig jag blev av det,låg där i sängen och tänkte"PUCKOOOOOOOOOOO!!!" så jag låg hela dagen och nu på kvällen har jag handlat,gick lite bättre idag men långt ifrån bra,när jag tryckt i mig lite mat,var det bums i säng för jag mådde illa men det är ju inte så konstigt!
Nu till lite roligare saker!
TACK till er facebook vänner som skickat Krya på dig meddelande mm.För er kanske inte det betyder så mycket men för mig så har det verkligen betytt väldigt mycket.För att se det har jag gjort mig glad och tänkt på vilka underbara vänner man har och det har gett mig lite mera styrka till att bli frisk fortare,så att jag kan få träffa Er!
SEN:vill jag tacka några vänner:
Micke från Akazia: Akazia är en firma som arbetar med arrangemang, event, musik, sport, konferens och team.
Han skrev:säg till om du vill ha en snygg manlig sjuksköterska som kommer och tar hand om dig! Lite choklad, glass och skvallermagasin!
-Jag kunde inget annat än att le!
Josefine Jonasson:Aftonbladet-dietist på Viktklubb,som smsade och frågade om jag hade allt jag behövde hemma och gladeligen hade handlat åt mig.Josefine,vi sågs senast på Sveska Hälsocampen,dags att ses snart,eller??! :)
Håkan Ozan:Min tränare och coach på Kungsholmen som också gladeligen ville ställa upp med hjälp om jag behövde.
Fia Blomlöf på kansliet på Bosön samma sak där,hjälper gärna till, Kim!prata med henne om landslagsläger på Bosön i år igen! ;)
Och sist men inte minst till er godingar som ringt!
Det finns säkert folk som tycker jag är löjlig för att jag tackar personer för nått sådant här bara för att jag varit sjuk.Men för mig betyder det mycket och då vill jag alla ska veta vilka super vänner jag har!
By The Way nu ska jag äta penicillin i sju dagar och började igår,jag har inte tränat sen i lördags.Hur ska detta gå?jag vet ju att jag kommer känna mig pigg långt innan denna kur är slut!
Och sist nu vill jag önska tre klubbkompisar på One Chai som imorgon åker till Varberg för att kvala till ThaiSM.
Tyvärr Peter har jag inte lärt mig att kalla mina klubbkompisar för "systrar och bröder" :D
Och tack Peter för samtalet när jag ringde och fällde en tår!
Självklart önskar jag mina andra vänner som också ska kvala i helgen,ett stort lycka till!
Väger nu min matchvikt 48 Kg.Men om det nu är värt det-NEJ!
Mina mysstumpor:)
Nu ska jag ner i min fantastiksa underbara säng igen-OR NOT!
KRAAAAAAAM!
A
Jag kan börja med att skriva att jag önskar inte mina två värsta fienden dessa dygn.
Ja,det började ju med att jag i söndags eftermiddag fick maginfluensan,som snabbt gick över till bara feber feber och feber.Jag har nämligen problemet att jag har sjukt svårt att sova med feber,om jag kunde det så hade jag sluppit detta med att vrida och vända sig om hela tiden och behöva tänka "Hej,taket,hej väggen,hej dörren,hej kudden hela j*vla tiden!
Efter ett dygn hade jag fått nog men inte visste jag,vad jag hade att vänta mig.Minns att jag tänkte "skönt att slippa att ha ont i halsen" jo men tack och hej!!!!
Samma dag började jag hosta och det fortsatte under kvällen och natten till onsdagen.Under natten kände jag en konstig känsla och det var inte att jag hade brutalt ont i halsen,utan jag hade ett sjukt tjockt slem som satt fast från långt nere i halsen och ju mer jag försöka få upp det,desstu ondare gjorde det.
När jag vaknade på onsdag morgon då bröt jag ihop,jag hade så ont så jag kan inte beskriva med ord men jag ringde till min mamma och sa att jag måste åka till doktorn,det är nått som inte stämmer,det känns som om jag har ont långt ner i lungorna.
Och jag kan säga såhär:OM JAG TAR ETT INITIATIV TILL ATT ÅKA TILL DOKTORN,DÅ HAR JAG JÄVLIGT ONT,BARA JAG SER DESSA VITA ROCKAR,VILL JAG SKJUTA MIG SJÄLV!
Iallafall jag beställde tid och taxi och efter 2 timmar satt jag där och väntade.Jag satt i väntrummet och höll på att frysa ihjäl var lite panikslagen,just för att jag inte visste vad det var som var fel men också för att jag verkligen hatar sjukhus/vårdcentraler.
Jag kom in till doktorn och han tog ett prov ner i halsen,tryckte och klämde,sen skickade han ner mig med en akut lapp till labbet.Där fick jag ta ett stick i fingret,själv hatar jag sådant också(jag vet löjligt)men nu var jag så "borta"att jag inte han reagera på att hon stack mig i fingret.
Efter det var det dags att vänta på provsvaret,ca 10 minuter och dessa minuter kändes som en evighet,höll verkligen på att svimma,ville nästan svimma så jag skulle slippa allt.Sen fick jag lappen och jag fick vänta uppe i vänterummet igen.Jag tänkte hela tiden"detta är inte sant,detta händer inte!"ja ni kanske tycker jag överdriver men jag har aldrig mått så dåligt alltså!
Jag sneglade på pappret där jag ser 4 bokstäver och en siffra och under står det negativt.Så när jag kommer in till doktorn säger jag"vad jag kan se här så är det "bara influensa"det står negativt på provsvaret.
Han tittar på mig och säger"ja,det visar att du inte har någon halsfluss som du också inte trodde du hade men du är jätte sjuk,du har lunginflammation" tack och hej levepastej tänkte jag.Mitt P-CRP värde låg på 106 och det normala är 10(!)
(CRP är ett protein i blodet som mäts när läkaren misstänker att man har en infektion eller inflammation.Man får ofta lämna ett prov när man har en luftvägsinfektion, till exempel om det finns misstanke om lunginflammation)
När jag kom hem med pencilin och hosmedecin tänkte jag att äntligen skulle jag få sova!men icke!alla andra somnar direkt efter tagit hostmedecin men jag tog mitt på eftermiddagen och blev sjukt trött men somnade inte förrän tolv på natten,sååå typiskt mig alltså!
Och det som alla andra verka kunna när dom är sjuka men givetvis inte jag kan,det är att titta på teve eller sitta vid datorn men nej sådär 5 minuter,sen bums i säng igen och säga "Hej,taket,hej väggen,hej dörren,hej kudden".Det har varit på kvällen jag kunnat titta lite på teve och suttit vid datorn.Halv åtta hos mig har ju faktiskt sänds från min stad-Karlskrona mån-tors denna vecka,vilket jag tvingat mig själv att se.Dessutom sändes fuskbyggarna från Karlskrona igår också!
Nu har det gått fyra dygn och jag har inprincip ätit lite paprika,lite nyponsoppa,lite blåbärssoppa,några fallor och en del vatten.Inte helt okej men jag har inte haft någon aptit som ni säkert förstår.
Att vara singel är inga problem för mig annars men ta mej faaaaan att vara sjuk är inte okej att vara själv,fy faaan säger jag alltså!söndag,måndag och tisdag kom jag knappt ner till affären och definitivt inte knappt hem.Allt på samma gång,frossa,feber,illamående och på väg till att svimma.
Idag när jag vaknade så hade jag sovit hela 6 sammanhängande timmar,jag var pigg och glad när jag vakande.Var vaken några timmar och sov till halv tolv igen,fortfarande pigg,vad gör jag då dum som jag är?JO JAG TAR FRAM DAMMSUGAREN!men det blev bums i säng efter fem minuter,shit vad dålig jag blev av det,låg där i sängen och tänkte"PUCKOOOOOOOOOOO!!!" så jag låg hela dagen och nu på kvällen har jag handlat,gick lite bättre idag men långt ifrån bra,när jag tryckt i mig lite mat,var det bums i säng för jag mådde illa men det är ju inte så konstigt!
Nu till lite roligare saker!
TACK till er facebook vänner som skickat Krya på dig meddelande mm.För er kanske inte det betyder så mycket men för mig så har det verkligen betytt väldigt mycket.För att se det har jag gjort mig glad och tänkt på vilka underbara vänner man har och det har gett mig lite mera styrka till att bli frisk fortare,så att jag kan få träffa Er!
SEN:vill jag tacka några vänner:
Micke från Akazia: Akazia är en firma som arbetar med arrangemang, event, musik, sport, konferens och team.
Han skrev:säg till om du vill ha en snygg manlig sjuksköterska som kommer och tar hand om dig! Lite choklad, glass och skvallermagasin!
-Jag kunde inget annat än att le!
Josefine Jonasson:Aftonbladet-dietist på Viktklubb,som smsade och frågade om jag hade allt jag behövde hemma och gladeligen hade handlat åt mig.Josefine,vi sågs senast på Sveska Hälsocampen,dags att ses snart,eller??! :)
Håkan Ozan:Min tränare och coach på Kungsholmen som också gladeligen ville ställa upp med hjälp om jag behövde.
Fia Blomlöf på kansliet på Bosön samma sak där,hjälper gärna till, Kim!prata med henne om landslagsläger på Bosön i år igen! ;)
Och sist men inte minst till er godingar som ringt!
Det finns säkert folk som tycker jag är löjlig för att jag tackar personer för nått sådant här bara för att jag varit sjuk.Men för mig betyder det mycket och då vill jag alla ska veta vilka super vänner jag har!
By The Way nu ska jag äta penicillin i sju dagar och började igår,jag har inte tränat sen i lördags.Hur ska detta gå?jag vet ju att jag kommer känna mig pigg långt innan denna kur är slut!
Och sist nu vill jag önska tre klubbkompisar på One Chai som imorgon åker till Varberg för att kvala till ThaiSM.
Tyvärr Peter har jag inte lärt mig att kalla mina klubbkompisar för "systrar och bröder" :D
Och tack Peter för samtalet när jag ringde och fällde en tår!
Självklart önskar jag mina andra vänner som också ska kvala i helgen,ett stort lycka till!
Väger nu min matchvikt 48 Kg.Men om det nu är värt det-NEJ!
Mina mysstumpor:)
Nu ska jag ner i min fantastiksa underbara säng igen-OR NOT!
KRAAAAAAAM!
A
Influensan:(
Hej,precis vaknat av en bunt med treo..
Ja,det kanske låter konstigt,först skriver jag idag att jag inte är riktigt motiverad för kampsporten,att jag då istället skulle springa och köra styrka idag och istället åker jag ut till Nacka för att träna just kampsport.
http://www.nackakampsportcenter.se/
Saken var den att imorse tänkte jag som jag skrev tidigare att jag skulle hoppa över kampträningen idag också och hoppas på att suget kommer tillbaka efter en veckas uppehåll.
Men då får jag förfrågan om att åka ut till Nacka och provträna på deras nya anläggning.Min tanke var att det det kunde vara kul med lite miljöombyte och kul med annan mittshållare.
Jag ville verkligen inte banga men kände att jag inte mådde helt hundra.När jag var påväg ut kände jag att jag mådde sämre och sämre.Jag satt hela tiden och tänkte "jag är inte sjuk,jag är inte sjuk"men när jag väl skulle värma upp fick jag hög puls direkt och jag började svettas sjukt mycket direkt.När jag väl skulle köra med Jocke,så efter tio minuter fick jag lägga av.Jag fick alldeles för hög puls och jag svettades alldeles för mycket efter tio minuters lugn träning.
Blir lite besviken av sådant,när någon som Jocke eller Rickard vill hålla mitts och sen kan man inte presetera i närheten av man egentligen kan,så känns det inte kul.
Iallafall,jag känner inte dessa boys direkt men måste säga att dom är mycket trevliga!
När jag satte mig på bussen till tunnelbanna,var jag nära på att hoppa av flera gånger,jag var snurrig,mådde illa och svettades,samma på tunnelbanan,orkade knappt gå hem sen från tunnelbanan.
Ja,jag vet det låter som om jag tycker synd om mig själv och JA det gör jag!det är ett helvete att vara singel när man är sjuk dessutom!
Jag fattar inte,igår som jag skrev på facebook,sprang jag och sprang på rekordtid och kände ingenting av detta.
Och nu ligger man här sjuk!fy faaan alltså!
Nu mår jag sämre utav att bloggat men var tvungen att skriva så att ni förstår att det är liiite synd om mig idag!
Ha det bättre än mig!!!!
professional fight records
Fights 34
Win 24
los 10
ko´s 8
2008 K-1 max scandinavia runner up
2007 Wmc kings birthday(s-1) runner up
2007 The contender asia runner up
2006 K-1 max scandinavia runner up
2006 IFMA silvermedalist world championship Bangkok
KRAAAAM!
A
Ja,det kanske låter konstigt,först skriver jag idag att jag inte är riktigt motiverad för kampsporten,att jag då istället skulle springa och köra styrka idag och istället åker jag ut till Nacka för att träna just kampsport.
http://www.nackakampsportcenter.se/
Saken var den att imorse tänkte jag som jag skrev tidigare att jag skulle hoppa över kampträningen idag också och hoppas på att suget kommer tillbaka efter en veckas uppehåll.
Men då får jag förfrågan om att åka ut till Nacka och provträna på deras nya anläggning.Min tanke var att det det kunde vara kul med lite miljöombyte och kul med annan mittshållare.
Jag ville verkligen inte banga men kände att jag inte mådde helt hundra.När jag var påväg ut kände jag att jag mådde sämre och sämre.Jag satt hela tiden och tänkte "jag är inte sjuk,jag är inte sjuk"men när jag väl skulle värma upp fick jag hög puls direkt och jag började svettas sjukt mycket direkt.När jag väl skulle köra med Jocke,så efter tio minuter fick jag lägga av.Jag fick alldeles för hög puls och jag svettades alldeles för mycket efter tio minuters lugn träning.
Blir lite besviken av sådant,när någon som Jocke eller Rickard vill hålla mitts och sen kan man inte presetera i närheten av man egentligen kan,så känns det inte kul.
Iallafall,jag känner inte dessa boys direkt men måste säga att dom är mycket trevliga!
När jag satte mig på bussen till tunnelbanna,var jag nära på att hoppa av flera gånger,jag var snurrig,mådde illa och svettades,samma på tunnelbanan,orkade knappt gå hem sen från tunnelbanan.
Ja,jag vet det låter som om jag tycker synd om mig själv och JA det gör jag!det är ett helvete att vara singel när man är sjuk dessutom!
Jag fattar inte,igår som jag skrev på facebook,sprang jag och sprang på rekordtid och kände ingenting av detta.
Och nu ligger man här sjuk!fy faaan alltså!
Nu mår jag sämre utav att bloggat men var tvungen att skriva så att ni förstår att det är liiite synd om mig idag!
Ha det bättre än mig!!!!
professional fight records
Fights 34
Win 24
los 10
ko´s 8
2008 K-1 max scandinavia runner up
2007 Wmc kings birthday(s-1) runner up
2007 The contender asia runner up
2006 K-1 max scandinavia runner up
2006 IFMA silvermedalist world championship Bangkok
KRAAAAM!
A
Nu vill jag dra iväg och tänka lite..
Ja,det är vad jag helst skulle vilja göra just nu,åka iväg 1-2 veckor och få tänka igenom saker och ting.
Nej jag är inte deppig direkt men träning är mitt liv och när det går åt helvete,så rasar en ganska så stor del av mig.Dessutom finns det lite annat som snurrar i huvudet just nu som jag snart hoppas ordnar sig.Livet kan alltså inte vara perfekt jämt och ständigt,sedan Januari 2010 har mitt liv varit helt sjukt perfekt,så det är väl dags för mig att få lite motgångar.Men allt ordnar sig,det gör det alltid!Med alla dessa fantastiska människor jag har runt omkring mig,så vet jag att det ordnar sig.
All träning utom just kampsporten går bra,som just nu är det viktigaste totalt fel!och det gör mig sjukt stressad!
Om man skulle dela in formen i kampsporten såhär:
*Kass
*Sådär form
*Hyfsad form
*Bra form
*Mycket bra form
Så är jag mellan Kass och Sådär form.Och just nu känner jag att vägen till Bra form är jätte jobbig.Såfort jag kommer av mig och inte är i pang bra form,så får jag ångest och släpper nästan helt för att jag vet hur jobbigt det är att träna sig till Bra form och mycket bra form.Jag drar ut på det,precis som om det blir bättre-NOT!
Jag vill tävla i februari men jag vill inte träna inför det,så känns det just nu.Det är iallafall positivt att jag är taggad för tävling men jag vill ju inte heller göra bort mig uppe i ringen.
Jag är omotiverad till att träna kamp,för att formen är dålig.Självklart fattar jag att jag då måste träna för at få tillbaks formen men hur fan då när jag inte få ur tummen ur röven att gå dit!
Denna vecka har jag bara varit på klubben i tisdags,alla andra dagar har jag hoppat över.Jag började på One Chai 30 November och jag har varit där alla pass annars.Att hoppa över passen har jag självklart jag gjort med vilja för att med önskan få tillbaks motivationen.
I torsdags blev jag iallafall utbjuden på middag i gamla stan.En mycket trevlig middag,inte en sekunds tystnad.
I gamla stan skulle jag verkligen vilja bo,så mysigt!
I fredags var jag på invigningen av Nacka kampsportcenter,verkligen sjukt fint och allt är sponsrat av adidas.
Åter igen-äntligen har adidas nu fått upp ögonen för kampsporten och det blir nog inte återvändo,för kampsporten växer så den knakar!
Igår tänkte jag på detta med att få uppmärksamhet/publicitet för sina framgångar.Jag har inte haft världens bästa framgångar i kampsporten,där jag självklart har mig själv att skylla.Men vad jag menar är att hellre nu,få sitt genombrott eller i framtiden, för att det är nu publicitet visar sig på riktigt och därefter bygger upp en framtid.
Varför?
Jo,för att åter igen,kampsporten växer i Sverige så det knakar och äntligen börjar fighters få nått för det dom presterat.Och mycket har vi att tacka budo&kampsports förbundet och fightplay som jobbar stenhårt för all publicitet.Och bara sen förra året,då årets första kampsportsgala arrangerades är Sverige påväg mot helt rätt håll.Mina vänner var nominerade i olika kategorier och det är så det ska vara.
Större och större företag vill sponsra kampsporten och inom en snar framtid har vi samma villkor som i alla andra sporter och med all rätt,vi lägger ner precis lika mycket tid som alla andra sporter inför match mm,det är bara det att kampsporten alltid har stått i skuggan av andra sporter.
Och en parentes är att de olika förbunden äntligen börjar inse och få kunskap om vad som krävs i en kravprofil för ett landslag och hur ett förbund ska jobba för att nå bästa resultat och mål i framtiden.
Minns när jag gick mina två år på Bosön och vi pratade om sådana saker i skolan,kampsporten fanns knappt med i diskussion.Och nu max ett år efter kampsportsgalan,så har budo&kampsports förbundet haft olika möten på Bosön och vi har haft landslagsläger där ute.Så helt helt klart att vi seglar åt rätt håll!
Så mot framtiden!!!
Nu ska jag välja ut mina sponsor kläder från adidas för 2011 :) sen ska jag ut och powerwalka i solen,senare ska jag träna ben och springa intervaller på Lidngö,sen basta med StorKlas.
Nu nyser jag ihjäl mig,så KRAAAAAM på Er!
A
Nej jag är inte deppig direkt men träning är mitt liv och när det går åt helvete,så rasar en ganska så stor del av mig.Dessutom finns det lite annat som snurrar i huvudet just nu som jag snart hoppas ordnar sig.Livet kan alltså inte vara perfekt jämt och ständigt,sedan Januari 2010 har mitt liv varit helt sjukt perfekt,så det är väl dags för mig att få lite motgångar.Men allt ordnar sig,det gör det alltid!Med alla dessa fantastiska människor jag har runt omkring mig,så vet jag att det ordnar sig.
All träning utom just kampsporten går bra,som just nu är det viktigaste totalt fel!och det gör mig sjukt stressad!
Om man skulle dela in formen i kampsporten såhär:
*Kass
*Sådär form
*Hyfsad form
*Bra form
*Mycket bra form
Så är jag mellan Kass och Sådär form.Och just nu känner jag att vägen till Bra form är jätte jobbig.Såfort jag kommer av mig och inte är i pang bra form,så får jag ångest och släpper nästan helt för att jag vet hur jobbigt det är att träna sig till Bra form och mycket bra form.Jag drar ut på det,precis som om det blir bättre-NOT!
Jag vill tävla i februari men jag vill inte träna inför det,så känns det just nu.Det är iallafall positivt att jag är taggad för tävling men jag vill ju inte heller göra bort mig uppe i ringen.
Jag är omotiverad till att träna kamp,för att formen är dålig.Självklart fattar jag att jag då måste träna för at få tillbaks formen men hur fan då när jag inte få ur tummen ur röven att gå dit!
Denna vecka har jag bara varit på klubben i tisdags,alla andra dagar har jag hoppat över.Jag började på One Chai 30 November och jag har varit där alla pass annars.Att hoppa över passen har jag självklart jag gjort med vilja för att med önskan få tillbaks motivationen.
I torsdags blev jag iallafall utbjuden på middag i gamla stan.En mycket trevlig middag,inte en sekunds tystnad.
I gamla stan skulle jag verkligen vilja bo,så mysigt!
I fredags var jag på invigningen av Nacka kampsportcenter,verkligen sjukt fint och allt är sponsrat av adidas.
Åter igen-äntligen har adidas nu fått upp ögonen för kampsporten och det blir nog inte återvändo,för kampsporten växer så den knakar!
Igår tänkte jag på detta med att få uppmärksamhet/publicitet för sina framgångar.Jag har inte haft världens bästa framgångar i kampsporten,där jag självklart har mig själv att skylla.Men vad jag menar är att hellre nu,få sitt genombrott eller i framtiden, för att det är nu publicitet visar sig på riktigt och därefter bygger upp en framtid.
Varför?
Jo,för att åter igen,kampsporten växer i Sverige så det knakar och äntligen börjar fighters få nått för det dom presterat.Och mycket har vi att tacka budo&kampsports förbundet och fightplay som jobbar stenhårt för all publicitet.Och bara sen förra året,då årets första kampsportsgala arrangerades är Sverige påväg mot helt rätt håll.Mina vänner var nominerade i olika kategorier och det är så det ska vara.
Större och större företag vill sponsra kampsporten och inom en snar framtid har vi samma villkor som i alla andra sporter och med all rätt,vi lägger ner precis lika mycket tid som alla andra sporter inför match mm,det är bara det att kampsporten alltid har stått i skuggan av andra sporter.
Och en parentes är att de olika förbunden äntligen börjar inse och få kunskap om vad som krävs i en kravprofil för ett landslag och hur ett förbund ska jobba för att nå bästa resultat och mål i framtiden.
Minns när jag gick mina två år på Bosön och vi pratade om sådana saker i skolan,kampsporten fanns knappt med i diskussion.Och nu max ett år efter kampsportsgalan,så har budo&kampsports förbundet haft olika möten på Bosön och vi har haft landslagsläger där ute.Så helt helt klart att vi seglar åt rätt håll!
Så mot framtiden!!!
Nu ska jag välja ut mina sponsor kläder från adidas för 2011 :) sen ska jag ut och powerwalka i solen,senare ska jag träna ben och springa intervaller på Lidngö,sen basta med StorKlas.
Nu nyser jag ihjäl mig,så KRAAAAAM på Er!
A
Hej!
Hej,sitter här och stirrar på mitt saltlakrits som jag tvingade min mamma att skicka upp med mina vantar som jag
glömde när jag var hemma i julas.Och det var nog den dummaste iden på länge!jag dreglar av dom!
I lördags slutade jag äta godis en månad fram och då började jag också "dieta".Det är så drygt för mig för att jag gör ju misstaget att vara relativt nyttig året runt,vilket då gör att min kropp inte svarar alls som jag vill när jag väl ska börja gå ner i vikt.Det är 3 kilo på en månad som gäller och varför jag gör det till en liten tävling är för att jag har på känn att jag kommer att klara det,det kommer bli jobbigt men jag ska klara det.
Stressigt i huvudet:
Just nu är det mycket annat som snurrar i huvudet.Men åter igen så ringde jag min mamma och fick tips och råd och då kändes det bättre!Inte för att jag mår dåligt,jag har verkligen INGENTING att klaga på i mitt liv men ibland kommer allt på samma gång och då är det sådär kul när man börjar drömma stress på nätterna!
Idag var jag och jobbade,gillar att jobba på Lidingö.Jag var där redan vid sju för att springa milen.
På eftermiddagen powerwalkade jag till bosön från ropsten(en timme) och sen körde jag tricpeps med rep,dips,pull ups.
Sen möte jag upp StorKlas,då vi skulle basta.Jag verkligen hatar att basta,har gjort det en gång på 15 år och då satt jag i en bastu i Eskilstuna inför match och det var helvetet!så nu tänkte jag vänja mig..
Så vi satte oss där inne i 40 minuter,mycket trevligt.StorKlas hällde på vatten,sen säger hon och tittar på ett rep och drar i det"ja,och detta repet kan man dra i nästa vecka och då sprutar det ut vatten"vilket det tydligen redan gjorde.Jag höll på att smälla av,av värmen där inne!
Detta meddelande fick jag på facebook nu:
Nu blev jag inbjuden på Vipfest i Nacka på Sveriges största Kampsportsanläggning,sen öppnar dom på lördag och det lär bli grymt om man titta på bilder och filmer från anläggningen!
Jag fick ta med mig en vän?någon som inte planerat in fredagkväll? :)
www.nackakampsportcenter.se
http://vimeo.com/19403343
http://vimeo.com/19311694
KRAAAAAAAAAM!
A
glömde när jag var hemma i julas.Och det var nog den dummaste iden på länge!jag dreglar av dom!
I lördags slutade jag äta godis en månad fram och då började jag också "dieta".Det är så drygt för mig för att jag gör ju misstaget att vara relativt nyttig året runt,vilket då gör att min kropp inte svarar alls som jag vill när jag väl ska börja gå ner i vikt.Det är 3 kilo på en månad som gäller och varför jag gör det till en liten tävling är för att jag har på känn att jag kommer att klara det,det kommer bli jobbigt men jag ska klara det.
Stressigt i huvudet:
Just nu är det mycket annat som snurrar i huvudet.Men åter igen så ringde jag min mamma och fick tips och råd och då kändes det bättre!Inte för att jag mår dåligt,jag har verkligen INGENTING att klaga på i mitt liv men ibland kommer allt på samma gång och då är det sådär kul när man börjar drömma stress på nätterna!
Idag var jag och jobbade,gillar att jobba på Lidingö.Jag var där redan vid sju för att springa milen.
På eftermiddagen powerwalkade jag till bosön från ropsten(en timme) och sen körde jag tricpeps med rep,dips,pull ups.
Sen möte jag upp StorKlas,då vi skulle basta.Jag verkligen hatar att basta,har gjort det en gång på 15 år och då satt jag i en bastu i Eskilstuna inför match och det var helvetet!så nu tänkte jag vänja mig..
Så vi satte oss där inne i 40 minuter,mycket trevligt.StorKlas hällde på vatten,sen säger hon och tittar på ett rep och drar i det"ja,och detta repet kan man dra i nästa vecka och då sprutar det ut vatten"vilket det tydligen redan gjorde.Jag höll på att smälla av,av värmen där inne!
Detta meddelande fick jag på facebook nu:
"du såg lite rund ut när du klincha med Peter,lite kulmage.....
Fy faaaaaaan säger jag alltså!det är precis den ömma punkten!Nu blev jag inbjuden på Vipfest i Nacka på Sveriges största Kampsportsanläggning,sen öppnar dom på lördag och det lär bli grymt om man titta på bilder och filmer från anläggningen!
Jag fick ta med mig en vän?någon som inte planerat in fredagkväll? :)
www.nackakampsportcenter.se
http://vimeo.com/19403343
http://vimeo.com/19311694
KRAAAAAAAAAM!
A
